Sorg och chock i Tormestorp efter tragedin: ”Fruktansvärt”

– Tragiskt. Jättetragiskt. Det är en så liten by, och att en sån här grej händer.

Annika Nilsson är ute på en promenad med sönerna Love och Vilmer. Love håller på att lära sig att cykla och Vilmer har sommarlov. Några timmar tidigare hörde de ljudet av en stor tragedi. Men det visste de inte då.

– Vi hörde bara en smäll, eller att tåget bromsade och tutade. Man reagerade inte så mycket, men sen hörde vi räddningspersonalen komma.

Många är ute och rör sig i det lilla samhället strax söder om Hässleholm under onsdagskvällen. Solen strålar, men stämningen är dämpad.

Poliser med gula västar håller koll så att ingen tar sig förbi avspärrningarna som omgärdar olycksområdet. Vissa undrar frustrerat varför de inte får använda vägen, berättar en av poliserna. Hur dagen annars har varit vill han inte gå in på, men han säger att det är mycket känslor i luften, även bland poliserna.

– Det är känslor här, konstaterar han kort.

På byns enda pizzeria, pizzeria Capri, har Ahmed, Mustafa Mohamed och Ibrahim Wali slagit sig ner i skuggan.

– Bedrövligt. Det är väldigt sorgligt, konstaterar Ahmed, som hoppas att polisen kommer kunna gå till botten med vad som hänt.

Annika Nilsson har inte oroat sig över järnvägsspåret tidigare, antagligen för att det inte finns någon övergång att oroa sig över, säger hon. Men nu känns det inte alls bra.

– När en sådan här grej händer är det definitivt så att det inte är bra som det är. Att det kan vara så lätt att komma upp på spåret.

Och det är många i byn, likt Ahmed, som knappt vet vad de ska tänka. Det spekuleras mycket, konstaterar någon. Hon vill ha fakta.

Katarzyna Pusdrowska har bott i Tormestorp i ungefär ett år. Hon är ute och promenerar, men vill inte gå närmre olycksplatsen och titta. Hon är själv mamma, säger hon. Det går inte att begripa.

– Jag vill inte se det, säger hon med barnet Stella i barnvagnen.

Två äldre personer, som inte vill delta med sina namn men som bott i byn i över i femtio år, säger att det känns obehagligt. Oavsett vad det är som hänt, är det en tragedi.

– Det för med sig så mycket för så många, säger en av dem.

Och lokföraren och personalen på tåget, de drabbas ju också i och med detta, konstaterar de.

– De är helt hjälplösa, de kan ju inte göra något.

Det är varmt. Några ungdomar skjutsar varandra på moped, någon annan påtar i sin trädgård. Villaområdet i närheten av platsen där tre personer under förmiddagen miste livet är helt lugn och stilla.

Andreas Borg drar sig i skägget. Han är uppvuxen i Tormestorp, har lekt i området sen han var barn. Han sammanfattar det med ett ord: fruktansvärt.

– Min syster bor där borta, så jag pratade lite med henne. Alla tycker det är otäckt.