Carl-Johan Bauler: Visst gör det ont, när gamla sanningar spricker och glorior faller på sned

Veckan rivstartade i måndags med att Socialdemokraterna presenterade en ”självkritisk” rapport om partiets invandring-och migrationspolitik de senaste tre decennierna, där förd politik beskrevs i olika nyanser av ordet misslyckande.

”Sverige har i dag en större andel utrikesfödda än invandringslandet USA och utvecklingen saknar motsvarighet i jämförbara västerländska länder.”, heter det bland annat i rapporten.

Redan dagen efter totalsågades den svenska narkotikapolitiken i en rapport av en rad höga (nja, kanske inte bästa ordvalet) experter, som dömde ut kriminaliseringen av narkotikabruk (alltså förbud mot att använda narkotika) från 1988 under rubriken: ”Kriminaliseringen har varit dyr, ineffektiv och skadlig”, i en debattartikel i DN i samband med rapporten.

Mer som fallit i veckan? Nja, fallet har pågått en tid men man får nog ändå säga att klimatikonen Greta Thunberg, 20, har en del att stå i för att kunna behålla sin status som förebild för världens unga klimataktivister, efter sina uttalanden kring Israel-Palestina och Gazakriget.

”No climate justice on occupied land!” (Ingen klimaträttvisa på ockuperat land!”), skanderade hon exempelvis i Amsterdam och blev avbruten av en man, som inte vill se sitt klimatengagemang klätt i den typen av politiska kläder som Greta hängde fram.

Vad är det egentligen vi ser här? Anar inget släktskap mellan att Socialdemokraterna kommer ur sin trånga åsiktsgarderob och sågningen av narkotikapolitiken, mer än möjligen att ordspråket ”sent skall syndaren vakna” eller modifierat ”sent skall syndaren väckas” slår till, såhär när julen närmar sig och ännu ett kaotiskt år närmar sig sitt slut.

Gretas Thunbergs pågående fall då? Här söker jag mig tillbaka till de gamla grekerna och sagofiguren Ikaros, som trots varningar flög så nära solens värmande strålar, att vaxet smälte och vingarna föll av. Ikaros störtade handlöst rakt ner i Egeiska havet.

Eller varför inte pursvenska ordspråket: ”Inga träd växer till himlen”. Visst, ett ordspråk som osar förtrödenhet, likafullt tycks det stämma rätt bra.

Vidare, besvikelse: Har i en tidigare måndagskrönika hyllat att radions väderrapporter omtalade vår omistliga del av världen som Skåne, och inte använde fulbenämningen ”södra Götaland”.

Men säg den lycka som varar. På onsdagsmorgonen, strax före 09.00 i radions P1 varnade Ekots Per Edberg för snö över ”södra Götaland”.

Fy bläddan, Per Edberg! Ta och tvätta munnen med tvål som man gör hos seriecowboyen Lucky Luke.

Sist: I år ska jag spela jag härliga julsången ”Fairytale of New York” från 1987 oftare än vanligt, efter att sångaren Shane MacGowan dött 65 år gammal. Shane får nu fortsätta sjunga den befriande charmiga, sjaviga och bitterljuva låten i himlen, där även duettpartnern, brittiska Kirsty MacColl befinner sig sedan 23 år.