Intervju med Jackie Ferm
Snart får vi se dig på tv i Paradise Hotel, är du nervös över vad som kommer att visas?
– Inte ett dugg. Supa och spy är också en slags politik nuförtiden, det är en chans att få folk att lyssna på ens budskap efteråt.
Du vet ju redan vem som vann, men om du vinner vad gör du för pengarna?
– Först blir det lite manikyr, sen vill jag bygga en skola i Nicaragua. Dessutom har jag och Cimon som också var med i Paradise Hotel snackat om att göra en relations-dokumentär om barn med dåliga föräldrar, hans pappa har också suttit inne. Sådant vill jag göra.
Varför bestämde du dig för att vara med?
– Jag blev scoutad efter de där bilderna i Slitz. Först tackade jag nej, men det var trassligt mellan mig och min pojkvän och när det var en halvtimme tills tåget skulle gå så bestämde jag mig. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Var det på grund av pojkvännen som du flyttade till Kristianstad?
– Nej, det var inte mitt eget val. På grund av min jobbiga uppväxt hamnade jag på ett hem i Äsphult i slutet av 2005. Nu bor jag i en lägenhet i stan.
Du studerade här också, vad vill du göra i framtiden?
– Ja, jag pluggade till frisör men hoppade av. Jag älskar att ha många bollar i luften och vill göra massor av saker: dykinstruktör i Thailand, journalist, skriva en självbiografi...
Tillbaka till de lättklädda bilderna i Slitz, är du rädd att de och Paradise Hotel ska ge dig en stämpel som skandaltjej?
– Det finns värre skit i världen är skandaler. Det här är en guldbiljett till att få fram sitt budskap. Efter bilderna blev det en seriös artikel om papparollen och jag tror att de som har humor kan läsa mellan raderna. Och jag har ju en jättesnygg rumpa, haha.
Du sa att du gjorde bilderna för att hämnas på din pappa Lars Ferm, tidigare Lars-Inge Svartenbrandt och en av landets mest kända brottslingar. På vilket sätt är det en hämnd?
– När jag var sexton dog min lillebror i en olycka, och det var jag som fick identifiera honom, fixa kista och hela begravningen, alldeles ensam. Ingen annan i min familj var kapabel att hjälpa till. Jag sa till pappa att det enda bra du kan göra nu är att inte komma på begravningen, men det gjorde han, och tog med sig hela Mediasverige. Pappa är högst upp i hierarkin på fängelset, nu kommer han att sjunka. De andra internerna kan bläddra i tidningen och kolla på mig och pappa är gammaldags så han kommer att skämmas, det vet jag.
Hur är relationen till din pappa i dag?
– Jag grattade inte ens honom på fars dag. Jag får väl be någon av kvällstidningarna att ringa honom och fråga vad han tänker, för jag tänker i alla fall inte ringa.
Vilket är ditt motto i livet?
– I den djupaste smärtan finns den djupaste glädjen.
Vart skulle du helst vilja resa?
– Japan. Jag tycker om de där japanerna, de är smarta.
Har du någon som du ser upp till eller inspireras av?
– Just nu är jag bara imponerad av mig själv. Oturen har vänt.
När grät du senast?
– I Mexiko, under inspelningen.
Vad är det dyraste du köpt?
– En skinnjacka för 8 000. Ful var den också, haha.
Samlar du på något?
– Ja, badankor, de är härliga. Jag har 25 stycken.
Om du var ett djur, vilket skulle du vara?
– Olika från dag till dag, i dag är jag en sengångare för jag är så jetlagad efter resan hem från Mexiko.
Vad är det första du gör när du vaknar?
– Tar en cigg, tyvärr.
Och det sista innan du somnar?
– Skriver en mindmap över livet, skönhetsproblem eller framtida projekt.
Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?
– Pärmen med alla brev från pappa, de innehåller både överlevnadsstrategier och religiöst bullshit. Och så en flaska svenskt vatten och ett tandborstkit.
Vad gör dig arg?
– Egoistiska, falska människor och orättvisor.
Vilken är din favoritfilm?
– Just nu är det "Twilight".
Vad gör en kille attraktiv?
– Han ska ha stor utstrålning, glimten i ögat och lite skäggstubb. Och vara en gentleman, ha livserfarenhet och fötterna på jorden.
Vad dricker du helst när du går ut?
– Strawberry daiquiri.
Finns det någonting du ångrar?
– Nej, jag står för allt jag gör och man lär sig av sina misstag.
