Sedan 1980-talet har Curt Gelin varit med om att släppa ut 50 miljoner ålyngel i svenska vatten. Ungefär en fjärdedel beräknas ha vuxit till stora blankålar. Det vill säga ha vuxit från ett gram till över ett kilo.

Denna sommar fortsätter projektet finansierat av bland annat kraftbolag, EU, Ålfonden och fiskevårdsområdesföreningar. På tisdagen sattes det ut 10 000 glasålar i Helge å. De ska nu bidra till att skapa ett mer hållbart ålbestånd.

– Vi har tagit hem glasålar som varit i karantän i tio veckor, där de har undersöks för virus. Nu var de redo att sättas ut. På 1980- och 1990-talen satte man ut ålar för kunna fiska, men nu gör man det för att öka beståndet eftersom att den är rödlistad, säger Curt Gelin, på Scandinavian Silver Eel.

Ålynglen simmade snabbt ner mot botten i ån. Nu kommer de att försöka hitta en miljö där de trivs och där det finns mat. Om cirka 15 år är de fullvuxna och då simmar en del av dem ner till Sargassohavet. Förhoppningen är att de tar sig därifrån tillbaka till Europa.

– Utan dessa utsättningar skulle många svenska vatten i dag vara mer eller mindre utan ål. Det är ålar som vi hoppas kan bidra till leken i Sargassohavet. Sedan 2011 har vi sett att invandringen av glasål till Europa har ökat så smått, säger Håkan Wickström. forskare vid SLU Aqua.

Sedan 2007 är det generellt förbjudet att fiska ål. Syftet är att beståndet ska återhämta sig. Det krävs ett tillstånd från Havs- och vattenmyndigheten för att få lov att fiska och sälja ål.

Åsikterna går isär om ålen är en hotad art eller inte. Enligt Curt Gelin har ålfisket en begränsad påverkan.

– Om man lyssnar till forskare så säger de att det går att ha ett hållbart ålfiske i Sverige. Vi kan äta den med gott samvete. Kraftverken tar cirka 200 ton ål varje år, det är mer än fisket. Risken om vi slutar äta ål är att vi förlorar en stor del av vårt kulturarv, säger Curt Gelin.