"Folk blir utbrända och slutar”

Harith Mahdi, 25, är biomedicinsk analytiker och jobbar sen tre år i labbet på CSK. Han berättar att droppen nu runnit över, efter årets löneökning. Därför var han en av många som skrev under brevet till politiker och ledning.

– Först har man tre års högskoleutbildning bakom sig, och då kommer man ut till ett jobb med väldigt dålig lön. Ingångslönen var under 24 800 kronor, jag har kompisar som inte läst vidare och tjänar mer än så. Jag tänkte att det rättar väl till sig sen, med löneökningar.

– Men jag har kollegor som jobbat här i 15 år och inte ens får 30 000 kronor i månadslön. Sedan är det dåliga arbetsvillkor. Vi jobbar skift dygnet om, det är stressigt, och eftersom flera har slutat utan att ersättas får vi nu jobba för fler.

Årets löneökning var i snitt en procent till dem som ”gjort ett väl utfört arbete”.

– Har du 26 000 i månaden, så blir det en ökning med 260 kronor. Det är löjligt att ens kalla det en löneökning, särskilt nu under pandemin, när vi haft så mycket press på oss. Då har vi jobbat än mer, och analyserat alla coronaprover från sjukhuset.

Stressen, miljön och villkoren gör att många nu har slutat. Fler är på gång och letar nya jobb.

– Många yrkesskickliga har slutat, då saknar vi kompetens här. Det har anställts en del nya, men alla är inte biomedicinska analytiker. Det är inte många som vill läsa till det längre, för att det dåliga löner.

Han säger att arbetsbelastningen gör att folk blir sjuka, utbrända eller inte orkar med något annat än att jobba.

– Jag själv är helt slut när jag kommer hem, orkar inte göra något på fritiden. Jag är 25 år. Ska det vara så här i 40 år till? Det finns ingen framtid i det här yrket, så jag funderar på att byta. I det privata får man lätt flera tusen mer i månaden.

Samtidigt vet han att alla i yrket inte kan sluta eller jobba privat.

– Om labbet stannar för att vi blir utbrända eller slutar, vem ska då ta hand om alla prover? Då kommer sjukhuset att stanna, vi är kärnan i detta. Men vi har sagt i många år att vi vill bli sedda, hörda och uppmärksammade. Det har vi inte blivit.

Harith Mahdis kollegor Marcus Brorsson och Therese Valin är också missnöjda med löneutvecklingen.

– Dels ligger vi efter andra yrkesgrupper, dels ligger Skåne efter andra regioner. Det räcker med att börja i Blekinge, så får man några tusenlappar mer i månaden, säger Therese Valin.

Tror ni att brevet kommer att hjälpa?

– Vi hoppas det. De begriper väl att något måste hända. Många hade hoppats på lite extra, när vi jobbat så mycket mer.

– Det känns som om vi har en ständig brist på personal, och aldrig har fulla scheman. Det är inte bara att ersätta en person, utan det är all den kompetens som personen fått under tiden den varit här, säger Therese Valin.