Polisen: Man skiter i att det finns en familj som sörjer

Polisens ambition är tydlig, 100 procent av de grova våldsbrotten i Kristianstad ska klaras upp. Men verkligheten ser annorlunda ut. Flera saker ställer till det i utredningarna om det senaste årets skjutningar i Kristianstad. Tystnadskulturen är den kanske viktigaste pusselbiten.

– I de här nätverken handlar det mycket om lojalitet med den egna gruppen, man pratar inte med polisen. Man skiter i att någon blivit mördad och att det finns en familj som sörjer, säger spaningsledare Peter Hansson vid Kristianstadspolisen.

Han har många års erfarenhet av utredningsarbete och har sett en tydlig förändring de senaste åren. Allt oftare märker han och kollegor att vittnen hotas till tystnad. Och de kriminella nätverken drar sig inte för att gå på även anhöriga eller kompisar.

– Vittnen blir rädda eller skrämda. Vi har sett att den gränsen har flyttats fram ganska snabbt de senaste åren, att man är offensiv och går på personer som kan ha uppgifter.

Att införa anonyma vittnen är en fråga som debatterats flitigt på högsta politiska nivå de senaste åren. Möjligheten finns i flera av våra grannländer, men är kontroversiell då vissa menar att den kan påverka rättssäkerheten. Peter Hansson är av en annan åsikt.

– Jag kan tycka att lagstiftaren är lite långsam i vissa delar. Samhällsutvecklingen går snabbt och det dödliga våldet har lagt sig på en hög nivå. Att få vittnen att berätta är ett känt problem som vi behöver få en lösning på.

En annan utmaning i utredningarna av grova våldsbrott i dag är sociala medier. Bilder och information sprids som en löpeld och kan i förlängningen påverka hur domstolarna bedömer bevisvärdet av en uppgift eller ett utpekande, förklarar Patrik Ozimek, även han spaningsledare vid Kristianstadspolisen.

– Vi är tvåa på att hänga med i hur snabbt informationen sprids. Det kan ställa till problem för oss, för då uppstår frågan om hur färgad vittnet är av uppgifter i sociala medier. Det kan göra det svårt att reda ut hur till exempel ett utpekande har gått till, säger Patrik Ozimek.

Efter vinterns två dödsskjutningar i Kristianstad har polisen i nordöstra Skåne i perioder fått förstärkning från den nationella satsningen Operation Rimfrost, som drog igång i höstas. Efter morden sattes resurser in för att bistå med det initiala utredningsarbetet. Men främst har Rimfrost-resurserna i Kristianstad använts för trygghetsskapande arbete, förklarar lokalpolisområdeschef Anders Olofsson.

– Vi har två utsatta områden med lite olika karaktär, men med stor otrygghet. Etablerar vi trygghet så tror jag generellt att folk blir mer benägna att berätta för oss även om andra brott, som narkotikaförsäljning. Trygghet är nyckeln till att på sikt få bort den här brottsligheten, säger han.

Med Rimfrost skulle polisen bland annat störa de kriminella. Har ni lyckats med det?

– Det upplever vi. Vi ska inte vara naiva och tro att problemet försvunnit, men det viktiga för mig är att vi visat en mer offensiv inställning att vi vill förändra problemen med dödliga våldet.

Eftersom drogförsäljning är en så central del i de kriminella nätverkens verksamhet blir också samarbetet med andra myndigheter viktigt, menar Olofsson.

– Det är rätt roligt när vi samverkar med Kronofogden och tar den där fina Mercedesen. Det tror jag att allmänheten också förväntar sig.

Även om Rimfrost nu har avslutats som nationell särskild händelse, fortsätter polisen i region syd även framöver i samma anda.

– Vi kan inte tro att vi har nått målet, det krävs långsiktighet.

Så vad gör polisen rent konkret för att komma åt gängbrottsligheten? Till hösten utökas antalet områdespoliser i Kristianstad, påpekar Olofsson. Snabbare lagföring är en annan del att arbeta med.

– Vi ska försöka få en kortare tid mellan gärning och påföljd, drar det ut på tiden hinner man växa och förhärdas snabbt.

Att ingen av det senaste årets nio skjutningar i stan klarats upp är förstås frustrerande, menar Peter Hansson.

– Vi har alltid ambitionen att kunna lösa alla grova brott, men i många av utredningarna finns det svårigheter.

Har polisen misslyckats?

– Vi kan inte vara nöjda med hur vi i riket generellt lyckas med vår uppklarningsprocent gällande gängbrottslighet. Men vi kan inte tvinga fram rättvisa. Vår gärning är beroende av att folk berättar vad de ser och vet, den pusselbiten är svår att ersätta med något annat. Jag är missnöjd med uppklarningen, men inser också att vi inte har hela makten i vår hand.