Polisens kamp för att hitta det femtonde offret – riktiga måltavlan

Sedan flera år tillbaka har det pågått en våldsam konflikt mellan två gäng i Kristianstad. Det är Challan-nätverket och en gruppering på Gamlegården som inte har ett eget uttalat namn, men som polisen kallar för Nätverk E.

Enligt polisens teori fanns det flera personer från båda gängkonstellationerna på plats då skottlossningen bröt ut vid Gamlegårdens centrum i somras.

Förutom flera vittnen fångades skjutningen av övervakningskameror på platsen. De tre mörkklädda personerna som satt på motorcykeln var – enligt polisens utredning – två 17-åringar (varav en nu hunnit fylla 18) och en 21-åring. Samtliga hör till Challan-närverket och är alla misstänkta för mordförsök.

Rättegången, som börjar på måndag 28 mars, hålls i säkerhetssalen i Malmö. Det är inte ovanligt att mål kopplade till gängmiljö bokas till denna sal. Det är den svenska rättegångssal, utöver den i Stockholm, som anses ha den allra högsta säkerhetsnivån.

Offer och misstänka möts – men bara inne i salen som är försedd med flera extra säkerhetsåtgärder.

Vem eller vilka som skyttarna egentligen var ute efter den där ödesdigra dagen, 3 augusti, är inte fastslaget. 14 brottsoffer är kallade till den flera dagar långa rättegången.

De flesta av dem är ”helt vanliga” medborgare som råkade befinna sig på platsen. Men bland offren, de som befunnit sig så nära skottlinjen att de varit i direkt livsfara eller strax invid och kunnat träffas om någon av kulorna bara ändrat riktning det allra minsta, finns också några personer som tidigare figurerat i domstol.

Då har de inte varit offer, utan tvärtom misstänkta för brott. De har sin tillhörighet på Gamlegården/Näsby. Polisens förhörsledare luskar och lirkar med alla inblandade för att försöka ta reda på vem eller vilka de misstänkta Challan-killarna egentligen velat skjuta.

Hur hotade är de, kan skotten varit ämnade för dem? Är du inte orolig?

– Det skulle inte förvåna mig om ni sa att det var riktat mot mig, säger ett av offren i polisförhör, men ändrar sig sedan han fått höra vilka de misstänkta är.

Då tror han inte längre att han själv kan ha varit måltavlan.

En annan man är öppen med att han då och då går klädd i skyddsväst. Honom vill polisen gärna prata hotbild med, och han säger då:

– Detta måste vara en av de sjukaste händelserna i Kristianstads historia gällande våldsbrott

Men också:

– Det finns ingen som går säker. Du kan aldrig vara säker. Men skulle någon vilja mig illa så får jag önska dem lycka till. Dör man så dör man.

Trots detta tror inte heller han att skotten var ämnade för honom. Han ställer däremot frågan till polisen: Varför det bara är 14 offer och inte 15?

Var är offer nummer 15?

Polisen förklarar då att det är åklagaren som beslutar var gränsen går, hur nära man behöver ha varit skottlossningen, för att räknas som ett offer. Mannen upprepar då att det borde vara fler än 14 offer.

– Det borde finnas femton. Det borde det göra, säger mannen.

– Det borde det och det kanske det gör också på sätt och vis, svarar förhörsledaren och tillägger att alla kanske inte vill berätta att de varit på platsen:

– Vill man inte vara med som målsägande så är det svårt att släpa någon till huvudförhandling.