Ett liv mellan öst och väst i Tezer Özlüs fascinerande roman från 1980
Barndomens kalla nätter
Författare: Tezer Özlü
Översättning: Burcu Sahin
Förlag: Weyler
Många förlag har i dag en välkommen ambition att gräva fram onödigt försummade författarskap och bortglömda romaner. Två sådana nyfunna, viktiga klassiker från senaste året är Judite de Carvalhos ”Tomma skåp” och Brigitte Reimanns ”Syskonen”.
Turkiska Tezer Özlüs (1943-1986) ”Barndomens kalla nätter” från 1980 – en av de tre böcker hon hann publicera under sin korta livstid – har en liknande tyngd och en tidlös auktoritet.
Det är en kortroman med en alldeles särskild känslomässig och politisk förtätning, där huvudpersonen, och hennes vänner, lever i en tillspetsad brytningstid i det turkiska samhället – i ett liv som rör sig mellan öst och väst, mellan det konservativt traditionella och sekulära, mellan uppror och det reaktionärt totalitära: ”Vi delar en underlig förhoppning om en värld som inte styrs av samvetslösa, korrumperade och rika människor. Vi är starkare när vi samlas”.
”Det är en kortroman med en alldeles särskild känslomässig och politisk förtätning, där huvudpersonen, och hennes vänner, lever i en tillspetsad brytningstid i det turkiska samhället.”
Berättarjaget vill bort från faderns straffande patriotism och familjens kärlekslöshet. Hon brottas även med återkommande psykiska problem och Özlüs skildring av mentalsjukhusens miljöer och människor, av elchocksbehandlingarnas effekter, har en smärtsam nerv och närvaro. Självklart ”ögonöppnande och allt annat än ofrisk”, som Balsam Karam fint konstaterar i sitt förord. Hon betonar även romanens nyskapande tonfall och ämnesval satt i relation till de didaktiska berättelser som länge dominerat den turkiska moderna litteraturen.
Men det är nog ändå Özlüs språk som fascinerar mest i den här romanen. Hennes korthuggna stil där hon liksom inifrån språket mejslar fram en synlig och levande omvärld.
