Sebastian Durán: ”A-kassans system måste komma i fas med samtiden”

– Hela våren skulle jag ha varit med i Malmö Operas uppsättning av Benjamin Brittens opera ”En midsommarnattsdröm”, men två veckor innan premiären den 27 mars fick vi beskedet att den ställs in. Vi fortsatte ändå med repetitionerna, med förhoppningen att operans senare vårföreställningar kunde genomföras. Strax innan premiären kom så nästa besked; operan ställs in. Och därmed las även repetitionerna ned. Sedan dess har jag varit hemma.

– Min räddning var att jag fick full ersättning enligt kontraktet. Vänner med roller på olika utländska scener har inte alls haft samma trygghet och skydd. Från ena dagen till den andra blev de av med både sina jobb och sin ersättning. Oerhört tufft.

– Efter att ha varit arbetslös i tre månader fick jag ett jobb under några veckor på soppcaféet på Wanås. Det gav lite inkomst, samtidigt som det var väldigt skönt att komma hemifrån och göra något. Jag kände efterhand att det blev allt svårare att gå hemma och hålla motivationen uppe. Min räddning har nog varit vår trädgård, där har jag lagt många timmar.

– Jag har ansökt om a-kassa, och efter att ha väntat på besked i flera månader fick jag först häromdagen besked. Och det beskedet var att jag som frilansare jämställs med att vara egen företagare och då inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Detta trots att jag faktiskt inte har något eget företag. Hela det här systemet är oerhört krångligt och inte alls anpassat för alla oss som är frilansare. Att jag kanske haft 20-30 olika frilansuppdrag under de senaste åren spelar ingen roll, det enda som räknas är om jag haft heltid de senaste två åren. Detta måste snarast ses över, så att hela a-kasse-systemet kommer i fas med samtiden.

– Vad som händer i höst? Jag har faktiskt en rätt fullbokad höst, med dubbla – och helt olika – uppdrag på Kungliga Operan. Först i september ska jag vara cover, eller stand in, till enmansföreställningen ”Klaus Nomi”, som ges på operans lilla scen och främst riktar sig till ungdomar. Jag måste alltså vara på plats, även om jag i dag inte vet om jag kommer att stå på scen. Men i dessa coronatider blir det än viktigare med en stand in, för den som idag känner minsta symptom får helt enkelt inte vara på plats på teatern. Tidigare skulle det mycket till för att du inte hade gått upp på scenen. Mitt andra uppdrag i höst är att möta skolelever runt om i Stockholm, för att både berätta, visa och göra workshops. Det är en del av operans pedagogiska verksamhet.

– Våren 2021 har jag en roll i en barockopera på Kungliga Operan, så det blir mycket Stockholm för mig framöver. Hade det varit ett annat år hade jag troligen rest mer fram och tillbaka, då det är här i Skåne som jag och min man har vårt hem. Men i och med att vi bör undvika att resa under corona, så stannar jag nog kvar i huvudstaden under längre perioder.

– Jag har länge hoppats på ett besked om att maxregeln på 50 personer skulle hävas, och fast att vi fick nån form av besked i fredags så vet vi fortfarande inte vad som kommer att gälla. Jag kan inte förstå varför det är olika regler för kultur och till exempel flygresor eller butiker. Och när det gäller kritiken mot kulturminister Amanda Lind håller jag helt med. Hon borde hela tiden ha fört samtal med kulturlivets representanter och tydligt kämpa för kulturen, men hon har ju knappt ens hörts. I ett demokratiskt samhälle ska det finnas ett brett kulturutbud, så att det finns något för alla. För kulturens roll är oerhört central – för allt från bildning till fantasi och utmaningar för själen. För mig är det självklart att kulturen ska få så mycket stöd som möjligt.