Varför skriver du om din farmor?

– Vi stod varandra nära, och när jag i hennes lägenhet fann en av hennes almanackor med orden "Ett svart år" på omslaget bestämde jag mig för att gå igenom de almanackor som fanns kvar. Utifrån det materialet satte jag ihop en diktsamling.

Så det är din farmors ord som berättar?

– Jag har skrivit en del egna texter, men min främsta uppgift har varit klipptekniken. Att sätta ihop hennes texter. Sedan för jag och bokens formgivare, Karl Larsson, ett resonemang i efterordet om möjligheten för skönlitteratur. Formen är väldigt viktig, jag har aldrig tidigare varit så här konceptuell.

Det blir en väldigt personlig bok?

– Jag lät mina föräldrar och min syster läsa den innan, och ville de inte ge ut boken hade det inte heller blivit så.Jag lät också min kompis Johan Jönson läsa det jag skrivit. Den är så personlig att jag inte visste hur andra läsare skulle ta emot den. Han tyckte definitivt att jag borde ge ut den.

Är boken kronologiskt upplagd?

– Ja, från 70-talet och fram till hennes sista år, 1999. Hon levde ett liv präglat av sjukdom. Redan som ung fick hon en ovanlig sjukdom, som hon fick höra att hon kunde dö av. Men hon levde länge, trots att hon även fick cancer i ett par omgångar. Det här finns i texten, i det annars vardagliga som en almanacka är.

Bodde hon i Kristianstad?

– Runt de sista tio åren hade hon en lägenhet i Kristianstad, i Charlottenborg. Innan dess bodde hon i Malmö och Landskrona, det är mycket Skåne i boken.