Sofia Nerbrand: Ansvarstagandet får gärna toppas av frihet
Under veckoslutet möttes 1 400 moderater i Karlstad. Partiledningen lyfte gång på gång fram att Sverige nu har en moderatledd regering som försöker få ordning på Sverige. Hela tillställningen ville förmedla att Moderaterna är ett stort parti med självförtroende. Statsråden satt bänkade på första raden i den stora kongresshallen.
Ändå märktes en osäkerhet: hur ska Moderaternas frihetsådra omsättas och formuleras i denna extremt osäkra värld? Samt en oro: M är numera bara tredje största parti och förlorade makten i många kommuner och regioner efter valet i höstas. Hur ska man tilltala fler kvinnor och storstadsbor i nästa val var ett par frågor som diskuterades i seminarieform.
Partiledaren – statsministern – Ulf Kristersson talade på lördagen om sin agenda för vår tid: ett säkrare, grönare och friare Sverige. Men hans politiska projekt skriker ändå: KRIS och ANSVARSTAGANDE
Ulf Kristersson försöker få det till att den största frihetsfrågan just nu är ordning och reda. Trygghet.
Men säkerhet är faktiskt inte frihet, det är det andra steget i Maslows behovstrappa. Man kan leva tryggt i ett vadderat och kontrollerat rum, utan att ha en gnutta frihet.
Det tidigare så framstegsoptimistiska Moderata samlingspartiet, som satte sin tilltro till enskildas goda omdöme, ny teknik och internationellt samarbete är nu dysterkvistar som tecknar en mycket mörk bild av det svenska samhället. Och visst finns det problem med alltifrån gängskjutningar till välfärdsbrottslighet. Moderaterna skärper därför en lång rad lagar och regler. Och som det stod på storbildsskärmarna under finansminister Elisabeth Svantessons anförande: Frihet och ansvar, med betoning på ansvar.
Hon har utifrån sin personlighet som ”duktig flicka” hamnat på helt rätt position: att vara kassör. Svantesson har förberett sig för uppdraget som finansminister sedan barnsben – hon visade på scenen stolt upp sitt allra första arbetsintyg om hur hon under skoltiden i Lycksele sålt lotter och ”ärligt redovisat inkomna penningmedel”.
Elisabeth Svantesson ser som sin främsta uppgift att se till att skattepengarna används så effektivt som möjligt. Bland annat ska hon skapa en utbetalningsmyndighet, varigenom alla bidrag och transfereringar ska gå för att minska fusket. Gott så, men det är en sanitetsfråga när man tänker efter.
Däremot lyser ideologiska resonemang om hur hon vill göra Sverige friare och roligare med sin frånvaro. Likaså presenteras inga frihetliga strukturreformer, alltså sådant som på riktigt skulle få Sverige att växa och blomstra. Sänkta skatter på arbete, skynda på elektrifieringen och digitaliseringen, minskad byråkrati och bättre förutsättningar för livslångt lärande är några exempel.
”Det finns tyvärr en klar risk för att Moderaterna håller på att förlora sitt frihetspatos i regeringsställning.”
Svantesson berättade dock att regeringen i vår ska tillsätta en produktivitetskommission som ska komma med förslag. Men det har redan funnits sådana initiativ tidigare så varför inte plocka fram deras listor med förslag och sätta igång? Sverige måste bli mer konkurrenskraftigt – vårt välstånd har inte vuxit lika snabbt som i våra grannländer under många år och nu spås vi få fortsatt negativ tillväxt.
Att öka produktiviteten kan låta abstrakt – men det är centralt för att öka reallönerna när inflationen nu tuggar i sig den svenska kronan. Regeringen måste lyfta blicken från sin strama finanspolitik och fokusera mer på BNP-tillväxt för att Sverige inte ska fastna i en långvarig ekonomisk vinter.
Elisabeth Svantesson fick stående ovationer av de moderata åhörarna på Sverigemötet i Karlstad. Förvisso fanns det ett upprop från 200 av dem om att sänka skatterna, och några varnar för att Moderaterna håller på att bli ett reaktivt och pragmatiskt maktparti, likt Socialdemokraterna. Men det finns tyvärr en klar risk för att Moderaterna håller på att förlora sitt frihetspatos i regeringsställning.
