Sofia Nerbrand: Ebba Buschs tal om uppförandekoder behövs

Men nu är Ebba Busch mer i samklang med samtiden. När de två bjässarna S och SD bröstar upp sig mot varandra i kulturkampen om Sverige med allehanda naturskildringar och flaggviftningar är det välbehövligt att Kristdemokraternas partiledare lyfter pudelns kärna: grundläggande värderingar och hur vi agerar gentemot varandra.

Kärnan är såklart Sveriges Rikes Lag, som alla måste följa. Och så finns det klara fördelar med att alla lär sig att tala svenska och försörjer sig på eget arbete. Men som Ebba Busch har påpekat länge nu: Det räcker inte att bara koncentrera sig på de konkreta bitarna. Idéerna bakom – värderingarna – spelar en avgörande roll för hur samhället upplevs och utvecklas.

Jag skulle i och för sig inte hävda att respekt för individen, demokrati, samarbete och välfärdspolitik enkom är ”svenska värderingar”, utan en del av den idétradition som finns efter upplysningstiden och som är präglad av judeo-kristna traditioner och föreställningar.

Men uppenbarligen finns det något säreget svenskt. När man tittar på World Value Surveys kulturdiagram framgår det tydligt att Sverige avvikande: vi är världens mest sekulära och progressiva land.

Människor från länder som Palestina, Jemen, Iran och Nigeria kommer från samhällen med på många områden motsatta uppfattningar. När ett stort antal invandrare kommer från den afrikanska och muslimska delen av världen uppstår det därför ibland kulturkrockar. En hel del är oproblematiska – men det finns också importerade kulturella inslag som är direkt ovälkomna. Som den hederskultur som Ebba Busch gick till storms emot i årets Almedalstal.

Hon påminde om att Fadimes pappa kunde svenska och hade ett arbete – men han mördade ändå sin dotter för att ”skydda hennes heder” i sina släktingars ögon.

Ebba Busch upplyste även om att det i Uppsala under de senaste fem åren har gjorts 570 orosanmälningar, varav många är hedersrelaterade. Alldeles för många unga muslimska kvinnor lever alltså fortfarande i tukt och förmaning och fruktar inte sällan för sina liv – bara för att de vill leva efter eget huvud.

Hedersproblematiken är också påtaglig i svensk förskola. Femåriga pojkar hotar kvinnlig förskolepersonal med att de ska kalla dit sina pappor för att läxa upp dem. Barnens agerande är inte olagligt – men det är djupt olämpligt och speglar värderingar och ordningen i deras hemmiljö.

Men ”Sverige ska vara ett tryggt hem för alla våra döttrar”, som Ebba Busch slog fast. Förövarna kallade hon för ”förtryckets kreatur” och deras beteende ska bekämpas. Hennes recept lyder så här: ”Vill man ha Sverige som sitt hem krävs det en anpassning till den överordnade kulturen i Sverige.”

En förändrad demografi får alltså inte inskränka svensk demokrati.

I ett fritt samhälle finns det gott om utrymme för olika uppfattningar och värderingar. I Sverige ska man kunna vara kristdemokrat, sekulär liberal som jag själv – och troende jude eller muslim. Men just för att vi numera har en stor pluralism behövs det gemensamma förhållningsregler och rättesnören för hur vi agerar gentemot varandra. Det underlättar samvaron.

Detta kom de Palestinaaktivister, som hade den dåliga smaken att skandera ”mördare” under varenda applåd från resten av publiken under Ebba Buschs tal, att illustrera. Under palestinsk flagg visar aktivisterna med oönskad tydlighet att de inte respekterar traditionen att inte störa och förstöra politiska möten.

Folk må tycka och tänka olika. Men alla i Sverige behöver i handling vårda vårt unikt öppna, fria och respektfulla samhälle. Om detta är Ebba Busch och jag helt överens.