Katarina Erlingson: Fablernas värld utanför Scan

Djurrättsaktivister gör nu ett försök att påverka, frågan är bara vem. I tre dagar står man utanför Scan-slakteriet i Kristianstad, med skyltar som ”Vi vill leva” med en bild på en gris. En annan skylt med en gris utropar ”Glöm aldrig mitt ansikte”. Aktivisterna vill uppenbarligen likställa djur med människor, vilket blir en komplicerad filosofisk diskussion som är svår att ta till sig för de flesta. Människan har varit köttätare i tusentals år - innan man började med jordbruk var jakt och fiske det viktigaste sättet att livnära sig. Det är nedärvt i generationer till i våra dagar, då vi faktiskt har möjlighet att välja. Men vill vi?

Initiativtagare till manifestationen utanför Scan är en förening, Save Movement Sverige. Ordföranden är också en välkänd klimataktivist som tillika är dömd till böter för ohörsamhet mot ordningsmakten vid en klimatprotest i Stockholm. Det har möjligen inte med saken att göra, men kopplingen till klimataktivism har förstås betydelse.

De flesta människor förstår att klimatförändringarna är ett problem som drabbar oss alla, men vad man ska göra för att komma tillrätta med klimatet skiljer sig. Klimatforskarna är i princip överens om att vi borde äta mindre kött som en del av lösningen. Det är emellertid inte så enkelt, för om man tar med andra viktiga aspekter utöver klimatet är resultatet inte lika entydigt. Biologisk mångfald är viktig. För att upprätthålla biologisk mångfald krävs djur, framför allt klövdjur som kor. I stället för att köpa billigare kött från andra länder och från stordrift bör vi äta kött som kommer från djur som betat ute i de svenska hagarna. Då blir det en sorts win-win-situation. Att inte äta djur alls vore slöseri med resurser, det är hur djuret har levt som borde diskuteras.

Djurrättsaktivisterna krånglar till ekvationen när de vill att människor och djur ska likställas. Självklart ska djuren ha ett bra liv när de lever och de borde få en bra död också när det är så dags. Sverige har ett bra djurskydd jämfört med de flesta andra länder i världen, men vid storskalig slakt är miljön inte optimal även om alla regler följs. Det finns mobila och därmed småskaliga slakterier men det är dyrt att använda dem, vilket konsumenterna hittills inte varit villiga att betala för i någon större utsträckning.

Manifestationen utanför Scan vänder sig till en diffus publik. Att förmänskliga djur är inte en lösning på någonting, det är en apart föreställning för de flesta människor. Om aktivisterna samtidigt har ett engagemang för klimatet borde de lägga krutet där, och framför allt för att få konsumenterna, det vill säga vi alla, att förstå att våra val i mataffären har betydelse. Att äta bättre och därmed dyrare kött men färre gånger är ett budskap som även inbitna köttätare borde kunna ta till sig. Budskapet från djurrättsaktivisterna är bara provocerande och leder knappast till några framgångar, varken för deras förening eller för mänskligheten i stort.

Grisarna har tyvärr ingen nytta av den poserande kampanjen - det är i ledet innan det stora slakteriet som förändringar borde ske. Men då måste konsumenterna vara villiga att betala. I tider av lågkonjunktur och redan höga priser är det ett svårsmält budskap. Politiker på alla nivåer behöver göra sitt för att öka konkurrensen och ge bönderna goda möjligheter att bedriva en verksamhet som är bra för både djur och människa. Att se grisen i ögonen behöver inte betyda att den blir mer mänsklig, utan att den ska få ett bra liv när den lever.