Sofia Nerbrand: Flygvapnet får gärna vara skrämmande

För inte så länge sedan avskaffades värnplikten och stora delar av Försvarsmakten. Nu rustar vi upp igen därför att björnen i öster återigen har rest sig.

De arma ukrainarna är de som tar smällarna just nu. Efter att ha upplevt den enorma ljudnivån och kraften under flyguppvisningen i Kallinge där stridsflygplanen drog rakt upp i lufthavet kan man föreställa sig den fasa som invånarna i städer som Kyiv och Lutsk kände på måndagen då ryska bombplan attackerade. Människor tvingades tillbringa dagen i skyddsrum i nästan hela landet och elektriciteten slogs ut i huvudstaden.

Att kriget i Ukraina har kommit att bli ett skyttegravskrig på marken beror delvis på att varken ukrainarna eller ryssarna har lyckats skaffa sig luftherravälde. Detta visar hur viktigt flygvapnet är.

Som svensk bör man vara stolt och glad över att vi som litet land har en försvarsindustri som utvecklar och tillverkar högteknologiska flygplan, ubåtar och vapensystem i absolut världsklass. Vi har flera spjutspetsar såsom Jas Gripen och det nya spaningsplanet Global Eye, båda från försvarskoncernen Saab.

Företaget har lyckats sälja planen till några stater, exempelvis Brasilien, Thailand och Förenade Arabemiraten. Men det räcker inte att vara bäst. Politik slår teknik på försvarsområdet. USA dominerar fullständigt i väst. Eftersom europeiska regeringar vill ha goda kontakter med Vita huset finns det färre Jas Gripen än Lockheed Martins F 35, trots att det svenska planet är mer flexibelt.

President Volodymyr Zelenskyj har bett om att få tillgång även till Jas-plan på grund av deras speciella förmåga, men det saknas uppenbarligen politisk vilja och/eller konsensus i väst att ge honom dem. Denna senfärdighet och obeslutsamhet står ukrainarna dyrt. De kämpar emot och dödas, dag ut och dag in, sedan två och ett halvt år tillbaka. Men de behöver fler och mer sofistikerade vapen för att segra över Putin.

Sverige borde därför skicka Jas Gripen till Ukraina. Nu.

Det är av avgörande betydelse att Sverige och resten av Nato har en tillräckligt stor militär styrka för att Ryssland inte ens ska överväga att angripa oss. Men då krävs det också att fienden vet att vi är beredda att använda vapenmakt om så krävs. Flygvapen, liksom arméer och marinen, är betydelselösa om auktoritära galningar utgår ifrån att vi till varje pris vill rädda vårt eget skinn genom att undvika varje konflikt.

Vi måste därför radiospana, patrullera över, på och under Östersjön och markera att vi verkligen håller Natos gräns mot Ryssland. Annars kan fördämningarna rämna, med fasansfulla följder.

Den allra svåraste nöten att knäcka är dock inte att ha en försvarsmakt som avskräcker fiender att ge sig på oss, utan hur vi ska förhålla oss till det faktum att vi i västliga demokratier aldrig skulle initiera kärnvapenanvändning medan människoföraktande cyniker som Putin mycket väl skulle kunna bränna av en taktisk atombomb.

Ytterst kan det vara värderingssystem och inte vapensystem som avgör.