Sofia Nerbrand: För väl att vi har en borgerlig regering

Vänsterpartierna har hur mycket fiktiva pengar som helst att dela ut till allehanda ting. Särskilt Vänsterns Nooshi Dadgostar verkar ha spenderbyxor ur vilka hon kan dra miljarder och åter miljarder kronor. Samtidigt nämner hon aldrig något som skulle kunna ge reell tillväxt i den verkliga världen. Det är inte seriöst.

Hur Centerpartiet ska kunna regera med V och MP är en gåta – partiledaren Muharrem Demirok var ensam om att lyfta behovet av växande företag som anställer och betalar notan för ”välfärden”.

Vården var ett av kvällens ämnen, och Nooshi Dadgostar hävdade att neddragningarna på Sahlgrenska i Göteborg är de största på 250 år. Som om det skulle vara trovärdigt.

Sjukvårdens andel av BNP är 10,5 procent. De 21 regionerna i Sverige finansierar hälso- och sjukvård för nära 400 miljarder kronor. Region Skånes budget är drygt 53 miljarder kronor, om än med ett budgeterat underskott på 4 miljarder på grund av den höga inflationen.

Vi lägger alltså inte lite pengar på sjukvården.

Och i Region Skåne har antalet medarbetare ökat drygt 10 procent under de senaste tio åren, från 33 000 till 37 000. Förvisso finns det många multisjuka äldre, men med tillväxt, ny medicinteknik och läkemedel och andra innovationer borde vi klara att upprätthålla sjukvården på en god nivå. Den håller inte på att kollapsa så som partiledarna till vänster påstår – eller borde det i varje fall inte. För gör den det kan man undra om vårdpersonalen jobbar på ett optimalt sätt.

Vänsterns statiska syn där en fast kaka ska fördelas – samtidigt som de kan trolla fram extra pengar ur tomma intet – står i stark kontrast till de borgerliga partierna och faktiskt även Sverigedemokraternas syn. Tidöpartierna begriper – och lägger fokus på – att rätt ekonomiska styrmedel kan ge betydande avkastning och rikedom över tid.

Detta är avgörande då Sverige har en negativ ekonomisk utveckling, och en av de svagaste prestationerna i EU. Genomför man inte tillväxtbringande reformer nu kommer svenskarna att bli fattigare, och kommer att kunna lägga mindre resurser på sjukvård i många år framöver.

Den styrande majoriteten har mycket större förutsättningar att fatta dessa beslut än den tillväxtkritiska vänstern.

Fast i ärlighetens namn så borde borgerligheten, samt SD, även orka titta över hur sjukvården fungerar och privatisera fler sjukhus. Deras hållning för dagen – att sjukvården tvärtom borde förstatligas – är en återvändsgränd. Vem kan på fullt ansvar tro att alla sjukhus skulle kunna styras bra från en myndighet i Stockholm? Tvärtom behövs fler arbetsgivare, mer privat kapital och kanske även försäkringslösningar för att på allvar lyfta hälso- och sjukvården.

Men om detta vågar ingen prata om i svensk inrikesdebatt. I stället är det det gamla vanliga: höj skatter och fördela pengarna i de gamla stela strukturerna.

Nästa gång SVT håller partiledardebatt borde huvudfrågeställningen lyda: Hur kan Sverige bli rikare? Först därefter kan vi diskutera hur vi ska spendera skatteintäkterna.