Johanna Nylander: Ha lite mer tilltro till marknaden
Trots att marknadskrafterna, den grundläggande principen om efterfrågan och utbud, egentligen har större genomslag än något annat, verkar politiker från både höger och vänster glömma bort fördelarna med att låta marknaden råda och i stället alltid vilja fixa med bara någon liten regel till.
Ännu oftare verkar politiker glömma bort att lösningarna lika väl kan vara att försöka styra lite mindre. Ta debatten om turismen som exempel. Hur man planerar ett samhälle, en populär destination eller historiskt viktig stad så att den går att både besöka, bo och leva i är en politisk utmaning. Bäst att hantera detta är marknadsekonomin. Utan subventioner och riktade satsningar på enskilda industrier konkurrerar turismen på sina egna villkor och betalar sina egna kostnader. När en plats blir för dyr att besöka kommer människor upptäcka nya destinationer och sprida ut semesterkassan.
Till skillnad mot marknaden behöver den offentligfinansierade grundläggande infrastrukturen tydliga spelregler, då utbud och efterfrågan inte alltid passar som styrmedel med begränsade resurser som ska räcka till alla. Då hamnar marknadskrafterna hos väljarna och de gemensamma medlen behöver följas av transparens så det är möjligt att granska och avsätta makten när man inte kan rösta med fötterna eller plånboken.
Generella regelverk är den bästa garanten för en blandad ekonomi. Om en semesterort bara blir ett besöksmål utan att få vara en plats att leva och bo på skapar man underlag för spökstäder och riskutsätter hela platsen för framtida förändringar. Men om man från politiskt håll bara ser trassel och kostnader av att människor reser till en viss plats, då är det systemen och strukturerna runt som behöver uppdateras och fixas.
Ett annat exempel är den omställning som skedde i industrin under pandemin. När politiker stoppade export av skyddsutrustning eller begränsade handeln startade privata bolag, som Perstorp och The Absolut Company, handspritstillverkning med kort varsel. Det gick långt snabbare än politiska beslutskedjor ens hann reagera, eller vad styrmedel genom offentliga upphandlingar kunde uppnå av sig själva.
På liknande sätt riskerar den europeiska regelvurmen i AI-direktivet och den nyskeptiska vågen mot annan digital teknik att hämma en utveckling som mycket väl kan hanteras på marknaden. Politiken har i flera fall försökt gå före den efterfrågan om öppenhet, rätten till privatliv och upphovsrättsligt skydd som finns på marknaden, både från konsumenter och företag. I stället för att ta ett steg tillbaka och bara ingripa där det finns uppenbara hinder för utveckling.
Politikens viktigaste uppgift är inte att lagstifta bort problem, utan att riva hinder så medborgarna kan lösa dem själva.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
