Sofia Nerbrand: Har tredje världskriget börjat?

Även CDU:s ordförande i Tyskland och försvarsministrarna i Storbritannien och Polen har i dagarna uttalat sig offentligt i ungefär samma tongångar. Retoriken har skruvats upp ordentligt, men det krävs att även deras vapenleveranser till Ukraina gör det. På fredagen kom den tyske förbundskanslern Olaf Scholz, Polens premiärminister Donald Tusk och Macron verkligen överens om att använda frysta ryska tillgångar till att få fram mer vapen och ammunition.

För i Ukraina utkämpas ett brutalt och blodigt krig på riktigt – det är inte fiktion på tv. Dess fortsättning och avslut rör oss alla.

Historikern Yuval Noah Harari förklarar att det finns ett scenario att vi redan är i tredje världskriget. Alla vet i dag att det andra började den 1 september 1939 då Nazityskland invaderade Polen. Men skulle du ha frågat någon i New York, Leningrad eller Hiroshima 1940 om det då rörde sig om en global konflikt så svarade de förmodligen att nej, det pågick ett krig i Europa. USA gick med i kriget först då japanerna attackerade Pearl Harbor i december 1941. Resten är bokstavligen historia.

Det finns en risk, som blir större och större, att kriget i Ukraina eskalerar och expanderar. Och det är inte Västs fel; det är Putin som har startat och driver kriget av ideologiska skäl.

Natos försvarsstrategi bygger på att alliansens militära kraft är så stark att varje potentiell angripare aktar sig noga för att attackera något medlemsland. Den i dagarna flerfaldigt Oscarsbelönade filmen Oppenheimer påminner om den fundamentala förändringen av världsordningen efter krigsslutet 1945: atombomben är ett förödande massförstörelsevapen som förhoppningsvis aldrig mer kommer att användas. För det vore ett gigantiskt självmord med miljontals döda.

Men vet vi hur långt Putins självbevarelsedrift sträcker sig?

Och Donald Trump är som en extra klantig elefant i porslinsbutik när han drar till med att Putin gärna får göra vad han vill med de europeiska länder som inte betalar Natos målsättning om att 2 procent av BNP ska läggas på försvaret. Han skadar således Natos kärna: trovärdigheten i det ömsesidiga löftet en för alla, alla för en.

Detta är ett av många skäl till varför människor runtom i världen borde hoppas på att Donald Trump inte vinner presidentvalet i höst.

Demokratierna i Europa måste dock, oavsett vad amerikanerna beslutar sig för, öka sina försvarsanslag. Tidigare i människans historia använde stater och stadsstater uppåt hälften av budgeten till militärutgifter. Det var först efter insikten i hur förfärligt och kostsamt ständigt krigande är och hur oerhört mycket bättre samarbete och handel är som resurserna började investeras i skola, vård, omsorg, infrastruktur och en rad andra välståndsbringande saker.

Men efter Putins anfallskrig mot Ukraina och Pekings hårda utfall mot Taiwan är vi nu inne i en ny epok. Förhoppningsvis inte början av ett tredje världskrig, även om både den brittiske försvarsministern och skuggministern från Labour häromveckan sade att vi lever i ”en förkrigstid”.

Vi behöver mycket mer vapen och ammunition. Akut för att skicka till Ukraina, men även långsiktigt för hela den fria världens försvar.

Centerpartiet var först ut att föreslå att Sverige ska satsa 3 procent av BNP på försvaret och fler partier lär haka på. För även om vi nu äntligen är medlemmar i Nato kan vi inte luta oss tillbaka. Tvärtom. Det är nu samarbetet börjar, och vi behöver vara framåtlutade och bygga beredskap både för ett skarpt militärt krig och för ett mer luddigt hybridkrig med ännu mer sabotage och påverkansaktioner så länge ledningen i Kreml är aggressiv.

Valet i Ryssland under helgen är en fars. Diktatorn Vladimir Putin använder demokratins scenografi för att försöka vinna någon sorts legitimitet. Men oppositionen är raderad, regimkritikern Aleksej Navalnyj dog nyligen i fängelset och en av hans medarbetare attackerades utanför sin bostad i Litauens huvudstad Vilnius så sent som i tisdags.

Ryssland är i dag ett totalitärt samhälle, i Stalins anda. Vilket är hårresande.

Den som ser en ny dokumentärserie på Netflix, ”Vändpunkten: Bomben och kalla kriget” påminns om hur vedervärdigt människor behandlades av Stalin. Han stal småbönders egendom, vilket skapade en fruktansvärd svält i Sovjetunionen. Då länsade han Ukraina på all mat och stängde gränserna med följden att fyra miljoner (!) ukrainare dog. Han var också paranoid och skickade alla som potentiellt kunde ha invändningar till Gulags koncentrationsläger.

Efter andra världskriget behöll han dessutom stora delar av Öst- och Centraleuropa bakom järnridån. Detta minns polacker, tjecker, ester, letter och litauer – och det är därför de är så tydliga med att de aldrig mer kommer att låta Ryssland ockupera dem.

Sovjetunionens fall var en försyn – men tack vare propaganda har Putin ändå lyckats få många ryssar att drömma sig tillbaka till Stalins dagar.

Putin är beredd att skicka miljoner unga ryska män i döden på slagfältet i Ukraina. Och i stället för att lyfta befolkningen från fattigdom – 20 procent har inte ens en vattentoalett hemma – lägger han pengarna på sin krigsapparat.

Putin försöker återupprätta det ryska imperiet med våld och terror. Hoppas att inte västvärlden underskattar hans ideologiska drivkraft och empatilöshet. Putin är beredd att döda miljoner människor. Han är en massmördare. Därför måste han bort från makten. Väst måste segra över honom. Med våld om så krävs. Och det kan betyda ett eskalerat krig i Europa.

Vi lever i en intressant – men farlig – tid.