Sofia Nerbrand: Hur länge ska Magdalena Andersson vara en liten lort?
Låt oss hedra Anna Lindhs minne. Så inledde statsminister Ulf Kristersson (M) sitt anförande i partiledardebatten i riksdagen på onsdagen. Han hyllade den socialdemokratiska politikerns insatser och person – även om de inte tyckte lika om nästan något. Men hon mördades mitt i livet, mitt i Stockholm för 21 år sedan.
Anna Lindhs partikamrat, Magdalena Andersson (S), klappade ansträngt. Dagens oppositionsledare pratar gärna om vikten av samling och samarbete i Sverige, men hon och hennes parti agerar precis tvärtom.
När Ulf Kristersson tog ton mot den grasserande antisemitismen i sin regeringsförklaring i tisdags fick han rungande applåder i kammaren. Men det tidigare statsrådet Anders Ygeman (S) tittade bara ner.
När vice statsminister Ebba Busch (KD) pressade Magdalena Andersson i partiledardebatten om den långa raden av antisemitiska och terrorromantiserande vänsterpartister valde Magdalena Andersson att gå till attack mot KD-ledaren, i stället för att vidröra Nooshi Dadgostars tafatthet att hantera problemen i sitt parti. För tyvärr har kampen mot antisemitism blivit en högervänsterfråga efter terrorattacken den 7 oktober.
”Det håller inte att först peka finger åt andra och sedan vara tyst när det gäller det egna röda laget.”
Ska Magdalena Andersson ens kunna aspirera på att bli statsminister måste hon hålla rent framför egen dörr. Regeringsunderlaget kan inte innehålla antisemitism och undfallenhet mot våldsamma extremister. Vänsterpartiets många lokala toppolitiker som sprider judehat och gillar terrorklassade organisationer borde vara en stor röd flagga för socialdemokratin. Minns de tidigare partiledarna, Göran Persson och Stefan Löfven, och deras engagemang mot antisemitism samt vänskap med Israel.
Men vad gör då Magdalena Andersson? Hon har länge gjort en stor sak av att Sverigedemokraterna har haft antisemiter i sina led – och det ska SD självfallet ha kritik för när det uppdagas. Men nu är det ledande vänsterföreträdare det handlar om. Det håller inte att först peka finger åt andra och sedan vara tyst när det gäller det röda laget. För då är man bara en liten lort, som Astrid Lindgren skulle ha uttryckt saken.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna må vara rädda för att förlora röster bland de mest hårdföra Palestinaaktivisterna. Men det finns rätt och fel. Och antisemitism är alltid fel.
