Emma Jaenson: Knarkarna har ett ansvar för gängkriminaliteten
I höstas upptäckte Postnord-anställa ett antal kuvert med förfalskade frimärken. Det visade sig vara 17 000 kuvert som innehöll narkotika och dopingmedel. Gängkriminella ville inte betala 18 kronor för ett frimärke, vilket gjorde att stora mängder narkotika kunde upptäckas.
Nu sitter således 30 personer runtom i Sverige häktade för narkotikabrott, på grund av den postlag från förra året som säger att postanställda kan tipsa polisen om de upptäcker misstänkta brev. De närmaste veckorna kommer Polisen att kontakta de 10 000 personer som har beställt narkotikan.
För den här typen av polisarbete ger uppenbar effekt. På hemsidan Flashback kan man läsa om en mängd människor som har fått brev från Polisen. Någon vill flytta till Uruguay för att bli kvitt “fasciststaten”. Andra undrar hur de nu ska få sina sömnpiller som de införskaffat via Darknet.
Och när knarkförsäljning via post inte längre går att genomföra kommer de som vill köpa droger tvingas ut på gatan för att hitta försäljare. Och då kommer många att tvingas stå ansikte mot ansikte med gängkriminella.
För narkotikaförsäljningen är en gängkriminell industri. I dag arbetar människor – emellanåt influgna från Östeuropa – på packcentraler runt om i Sverige med att paketera och posta brev med narkotika eller dopingmedel.
“Det är klart att detta är en stor inkomstkälla för kriminella nätverk, det är ju de pengarna de vinner på det här som de använder för att köpa vapen och sprängmedel” beskriver kriminalinspektör Johan Ekström och fortsätter: “det här är blodspengar rakt av” (SR den 12 juni).
Inkomstkällorna för gängen kommer från narkotikaförsäljning, bedrägerier och välfärdsbrottslighet. Den kriminella ekonomin omsätter mellan 100 till 150 miljarder kronor om året. 2021 uppskattades att narkotikahandeln drog in mellan 1,8 -2,8 miljarder kronor i brottsvinster.
”I början av april fick en 12-årig pojke i Skärholmen se sin pappa bli skjuten i ansiktet.”
När folk köper narkotika går det således inte enbart ut över dem själva. Det får konsekvenser för hela samhället. Men många tycks inte inse – eller inte bry sig om den här relativt enkla ekvationen. Andra argumenterar för att allt skulle lösas med en legalisering. Men då måste man också väga in de mänskliga och ekonomiska kostnader det hade inneburit med en helt fri tillgång till tungt beroendeframkallande substanser – och vad det skulle föra med sig av normförskjutningar i samhället.
Så vad hände med det egna ansvaret? Sällan har konsekvenserna av narkotikahandeln varit så uppenbar som i dag. I början av april fick en 12-årig pojke i Skärholmen se sin pappa bli skjuten i ansiktet. För människors handlingar – att köpa narkotika – har tydliga skadeverkningar som går långt utanför den egna kroppen. Det är dessutom ett enormt hyckleri att klaga på våldet och skjutningarna i Sverige, samtidigt som man fyller på denna verksamhet med ännu mer blodspengar.
Skulden för det eskalerade våldet ligger givetvis först och främst på gängen. Men försäljningen av narkotika bidrar inte enbart till att människor skjuts och byggnader sprängs i luften. Den blottlägger också en attityd hos många relativt vanliga människor som tyder på att man varken bryr sig om andra – eller om det gemensamma. Alla måste inse, att om inte efterfrågan försvinner, kommer utbudet heller aldrig att göra det. Så enkelt är det.
