Katarina Erlingson: Lyssna på Krinova, inte bara på matindustrin
I tider av kris och behov av en ökad beredskap är bland det viktigaste att ha en stark livsmedelssektor med livskraftiga gårdar och motiverade bönder. Självförsörjningsgraden i Sverige är alldeles för låg om det värsta skulle hända och gränserna stängas. Omkring hälften av det vi äter importeras. Det enda Sverige är självförsörjande på är morötter, spannmål och socker, vilket skämtsamt kan tolkas som att vi får leva på morotskaka om gränserna skulle stängas. Det är dessutom en sanning med modifikation, eftersom det också behövs så kallade insatsvaror som drivmedel till traktorerna och konstgödsel för att ge grödorna näring.
2017 tog riksdagen beslut om en ny livsmedelsstrategi, fylld av kloka tankar som antogs i stor enighet. Efter sju år har inte särskilt mycket hänt och självförsörjningsgraden ligger fortfarande lågt. Rysslands invasion i Ukraina har förändrat mycket av förutsättningarna och regeringen vill nu ta ett omtag till en Livsmedelsstrategi 2.0.
I detta arbete har landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) tillsatt ett livsmedelspolitiskt råd. Målet, enligt regeringens hemsida, är att ”fånga upp tankar och idéer om hur Livsmedelsstrategin 2.0 ska utformas”. Gott så, men det presenterade rådet får inte bli de enda som ministern lyssnar på.
Det är organisationen Livsmedelsföretagen som har föreslagit regeringen att tillsätta rådet, och sammansättningen oroar. LRF:s ordförande är visserligen en av ledamöterna, men i övrigt är representationen något snedvriden. Att Arla Foods, Lantmännen och HK Scan är med är inte konstigt, dessa företag ägs av och arbetar nära primärproducenterna.
Men vad gör ett godisföretag som Cloetta i detta sammanhang? Och en företrädare för Coca Cola? Är det något som inte är nödvändigt för vår överlevnad är det ju läsk och godis. Snarare borde vår konsumtion av onyttigheter minska, särskilt under eventuella kristider.
Landsbygdsministern säger sig också ha ”höga ambitioner” när det gäller social och miljömässig hållbarhet. Något annat hade förstås varit anmärkningsvärt, och att det över huvud taget behöver sägas visar på att ambitionerna knappast kan vara så höga som de borde. Rådets avsaknad av företrädare med ekologisk profil är talande, liksom bristen på mindre livsmedelsföretag och innovativa företag med foodtech-inriktning. Den gröna (grönsaker) och blå (vattenbaserade produkter) sektorn lyser också med sin frånvaro.
”Rådets avsaknad av företrädare med ekologisk profil är talande.”
Låt oss hoppas att till exempel Krinova, med sin breda kunskap av matfrågor, får möjlighet att lämna sina synpunkter på 2.0-arbetet. I Skåne finns också Livsmedelsakademin vars kunskap måste tas tillvara. Även nya verksamheter såsom landbaserad fiskodling med nordostskånska flaggskeppet Gårdsfisk i bräschen är några som Peter Kullgren måste lyssna på.
Det som Kullgren lyfte fram själv under första mötet med rådet var redan beslutade åtgärder som mer är att blicka bakåt än att se framåt. Att förstärka EU:s krisstöd är förstås bra men är mer en nödvändighet än särskilt framåtsyftande. Att återbetala skatt för jordbruksdiesel och sänka reduktionsplikten är som att kissa i byxorna, skönt för stunden men inte trevligt när det kallnar. Besluten är inte särskilt bra för det svenska jordbruket som behöver fortsätta arbetet för att bli modernt och hållbart i stället för att backa in i framtiden.
