Malin Lernfelt: Mer förskola för vissa bättre än förskoletvång för alla
Med ojämna mellanrum dyker det upp förslag om att göra förskolan obligatorisk för alla barn. Det är en lika ogenomtänkt idé varje gång. Förskolan är i de flesta fall en jättebra plats att vara på för barn när deras föräldrar arbetar, ibland annars också. Där finns förhoppningsvis välutbildade pedagoger som står som garant för en utvecklande och trygg lärmiljö. Där finns också roliga kompisar och spännande aktiviteter.
För majoriteten av barnen i Sverige finns det samtidigt inget negativt med att tillbringa de första åren med föräldrarna eller med någon annan familjemedlem. Små barn har inget behov av ett stort antal relationer utanför den närmaste kretsen. De lär sig om livet lika bra när de är hemma eller ute och reser med sin familj, som när de är på förskolan. Att genom lagstiftning begränsa svenska familjers frihet genom att tvinga dem att lämna sina koltbarn på dagis flera timmar varje dag vore därför mycket olyckligt. Särskilt som allt för många förskolor redan är överfulla.
”Att genom lagstiftning begränsa svenska familjers frihet genom att tvinga dem att lämna sina koltbarn på dagis flera timmar varje dag vore mycket olyckligt.”
Det de politiker som föreslår förskoleobligatorium vill komma åt är ofta en särskilt grupp: barn som lever i utanförskapsmiljöer. Barn vars föräldrar bor i Sverige men ändå inte. Som inte kan svenska och riskerar att inte komma i kontakt med majoritetssamhället förrän de börjar förskoleklass vid 6 års ålder. För dessa barn är förskolan ovärderlig. Det finns det ingen tvekan om. En god förskola som tar sitt kompensatoriska uppdrag på allvar är en skyddsfaktor för att barn som lever i utsatthet ska hamna snett under uppväxten, misslyckas i skolan och dras in i kriminalitet. Kunniga pedagoger kan minska både segregation och utanförskap och en fungerande förskoleverksamhet blir en brygga in i det svenska samhället.
Därför är det oerhört allvarligt att en aktuell granskning som Skolinspektionen har gjort, där de tittat närmare på hur huvudmän och rektorer arbetar för att undervisningen ska hålla en god kvalitet i förskolor som ligger i socioekonomiskt svaga områden, visar att fler än hälften av de kontrollerade förskolorna brister i kvalitet.
Ett stort problem i många förskolor där en övervägande majoritet av barnen har ett annat modersmål än svenska, har visat sig vara svårigheten att rekrytera personal med goda svenskkunskaper och kunskap i barnens hemspråk. Enligt Skolinspektionen saknar ofta huvudmännen ett strategiskt rekryteringsarbete för att uppnå tillräckligt hög kompetens bland personalen. Rektorerna leder inte heller undervisningsuppdraget så att förskollärarnas roll och ansvar blir tydligt. ”Det finns rektorer som upplever att det är känsligt att prata om förskollärarnas särskilda ansvar för undervisningen”, skriver myndigheten.
Istället för att politiker försöker driva på för en obligatorisk förskola för alla, vilket naturligtvis skulle öka kostnaderna för kommunerna, är det tydligt att det allra klokaste vore att satsa och styra om resurser dit de verkligen behövs. Det vill säga till att ytterligare stärka förskolan i socioekonomiskt svaga områden.
Vikten av att rekrytera välutbildad personal med omfattande språkkompetens till förskolor där många barn kommer från utsatta familjer kan inte nog understrykas. Det kanske är dyrt på kort sikt. Men betydligt billigare i längden.
