Johanna Nylander: Offentlighetsprincipen är en guldgruva
Den svenska offentlighetsprincipen finns till för att medborgarna ska kunna granska makten. Vem som helst ska kunna ta del av politiska beslut, läsa underlaget och ställa makthavarna till svars. Myndighetsbeslut är som grundregel offentliga, och det finns öppna register för allt från företagsdata till adresser och handlingar för politiskt valda församlingar.
Den transparens i samhället som offentlighetsprincipen ger är både en bra försäkring mot korruption och en guldgruva för allt som har med statistik och analys att göra. Man behöver inte gissa lika mycket i Sverige som i andra länder, eller förlita sig på självskattande undersökningar, för det går att ta reda på hur det egentligen ser ut.
”Det går att ta reda på hur det egentligen ser ut.”
Ibland går öppenheten för långt och missbrukas. Bilregistret används återkommande av organiserade biltjuvar för att hitta nästa byte. Åldringsbrottens förövare kan med några knapptryckningar hitta potentiella offer med eftertraktade tillgångar och svartsjuka män kan övervaka sina ex-partners liv. Det är några exempel som skulle tjäna på några fler spärrar innan information om privatpersoner lämnades ut till alla som frågar.
I andra fall skulle offentlighetsprincipen tjäna på lite mer transparens. Inte minst när det handlar om tillgången till offentliga beslut och underlag från myndigheter. I dag kan allmänna handlingar gömmas bakom administrativa avgifter baserat på papperskopior trots att underlaget är digitalt. Incitamenten är få för förvaltningar att effektivisera och underlätta datahanteringen.
Därför är det bra med initiativ som utmanar trögheten. Jens Nylander (nej, vi är inte släkt) är serieentreprenören som har begärt ut leverantörsfakturor från kommuner, regioner och myndigheter och samlat dem öppna för allmänheten på sin egen sajt. Syftet är att med hjälp av AI kategorisera och upptäcka mönster för oegentligheter, och sätta fokus på slöseriet med skattemedel som sker ute i kommunerna.
På Jens Nylanders sajt kan man snabbt se att IT-leverantören Tietoevry har sålt tjänster till nästan alla kommuner, sammanlagt för belopp på flera miljarder årligen. Det ger en liten indikation på hur långtgående problemen kommer bli för samhället, eftersom de backuper som bolaget ansvarat har försvunnit i de senaste hackerattackerna mot deras servrar.
I de allra flesta fall får man anta att de inköp som kommuner, regioner och myndigheter gjort är rätt och riktiga. Men med sökbarhet och bättre tillgänglighet ökar chanserna att upptäcka det där som inte är det. Leverantörerna som tar i lite extra för att de kan, avtalen som förnyas utan att någon kollar av om behovet finns kvar, eller för den delen, kommunalt ägda bolag som lägger vinsten på flärd till den politiskt tillsatta styrelsen medan undersköterskor och lärare inte ens bjuds på kaffe på jobbet.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
