Patrik Oksanen: Patrik Oksanen: Ryssland för ett fullskaligt psykologiskt krig mot oss

Kristianstads centrala vattenverk är kommunens största och pumpar ut 13 000 kubikmeter vatten varje dygn. Sammanlagt finns det 20 kommunala vattenverk i kommunen.

Nu har inget hänt med vattnet i Kristianstad – ännu. Men i Finland utreds inbrottsförsök på elva vattenverk på olika platser i landet. Enligt Borgå vatten försökte någon bryta sig in, två nätter i rad. I Sibbo var det också inbrottsförsök ett par nätter efter varandra. Inbrotten som skett i Tammerfors är under utredning av Centralkriminalpolisen (i Sverige motsvaras det av NOA, Nationella Operativa Avdelningen). Vem som ligger bakom är inte klarlagt, men av flera skäl vänds blickarna österut.

I Finland uppmanas nu personer med ansvar för infrastruktur att öka skyddet samt höja beredskapen för störningar. Den finländske forskaren på hybridhotsfrågor Hanna Smith konstaterade i Svenska Yle att det har varit så många inbrott under kort tid att det inte går att utesluta att händelserna hänger ihop, och att det inte skulle vara helt överraskande om det visar sig att Ryssland ligger bakom. Att Smith säger så beror på flera saker. För det första är skapandet av skräck och oro ett klassiskt ryskt verktyg, och för det andra har man i Ryssland pratat om just vattenverk som måltavla.

”Jag var med i ett forskningsprojekt för flera år sedan där vi upptäckte att Ryssland verkligen har talat om förgiftning av vatten som ett sätt att försöka paralysera ett samhälle”, säger Hanna Smith.

Vi ser även en tydlig eskalering under det senaste året från Rysslands sida. Utöver cyberangrepp och otillbörlig informationspåverkan så radar sig en lång rad sabotage och vandaliseringar upp. Många gånger genom rekrytering av lokala kriminella via sociala medier.

Några händelser att notera: brandattentat mot Ikea-varuhus i Vilnius, brand i Polens näst största galleria, brandattentat mot vapenfabrik i Berlin, brandattentat mot två ukrainskägda förråd i London, cyberangrepp mot signalsystem på europeiska järnvägar, försök att sätta eld på bussar i Prag, omfattande GPS-störningar, brandbomb mot ockupationsmuseet i Riga, vandalisering av monument i Frankrike, Estland, Lettland och Litauen, mordplaner på tysk VD för ett försvarsföretag och bombman gripen nära flygplatsen Charles de Gaulle i Paris. Det här är bara några exempel på vad som kan tillskrivas Ryssland, eller där misstankar uttryckts offentligt.

Säkerhetspolisen i Sverige varnade i förra veckan för en förhöjd risk för sabotage efter att myndigheten, som presschefen Karl Melin uttryckte det, ”under en period sett indikationer på en ökad rysk riskbenägenhet och det gäller då den säkerhetshotande verksamheten. Det här är brett, allting från påverkansoperationer till även sabotage, som riktar sig mot västvärlden och därmed mot Sverige”.

Den största risken gäller sådant som kan kopplas till Sveriges militära stöd till Ukrainas frihetskamp.

Kremls budskap är att Ryssland inte drar sig för att attackera industrier, viktig infrastruktur eller enskilda individer i ett Nato- eller EU-land. Inget är fredat så länge attacken inte utlöser artikel 5 hos Nato. Syftet är att försvaga, förvirra, splittra och desorientera beslutsfattande och vår vilja att stå emot Rysslands krav om att rita om den europeiska säkerhetsordningen.

I stället för erkända gränser och att alla länder har en röst, så ska den starkes rätt råda, enligt Kreml. Ryssland har gjort konflikten med Ukraina och Väst till existentiell, inte för Ryssland som land, men väl idén om Ryssland som ett imperium. För Putin gäller det att vinna eller försvinna. Det sistnämnda finns i ett scenario Ryssland gärna skrämmer oss med genom apokalyptiska atombombstermer.

Vart är vi på väg? Vi går emot en situation där det totala psykologiska kriget råder. Inte ett kallt krig med upparbetade regler för bibehållande av status quo, utan ett krig i fredstid där inget är heligt och allt kan beväpnas. Som vårt dricksvatten.

De som är ansvariga för samhällsviktig verksamhet behöver vidta åtgärder för att skydda dem. Alla vi andra behöver förstå för att inte bli rädda eller förledas att fatta fel beslut.

Det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget är inte på låtsas. Det råder inte någonstans eller i en avlägsen framtid. Det är här och nu. Stanna gärna upp nästa gång du fyller ett glas vatten i kranen och reflektera över vad det innebär på riktigt.

Patrik Oksanen är fristående kolumnist på ledarsidan, senior fellow på tankesmedjan Fri värld samt ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.