Johanna Nylander: Pommesföräldrarnas barn växer också upp
Vi är många småbarnsföräldrar som i sommar dragit en lättnadens suck när barnen i alla fall åt upp sina pommes. Den energirika friterade potatisen med lite salt och ketchup är inte den näringstätaste lunchen, men den mättar bra, inte minst på nya utflyktsmål där alternativen inte lagats på samma sätt som hemma.
En del föräldrar har tur med matglada barn som äter det mesta. För andra är varje måltid ångest. En inte helt obetydlig andel barn lever med selektiv ätovilja, ARFID. Ofta hör det ihop med diagnoser på autismspektrumet, men inte alltid. De barnen går hellre hungriga än äter nya saker med konstiga konsistenser. Beroende på orsak kan rätt färgnyans och form vara skillnaden mellan matvägran och en uppäten portion. I takt med att barnen växer och får rätt hjälp lär sig många strategier för att hantera nya rätter och matsituationer, och föräldrarna blir experter på att se till att barnen slipper gå hungriga.
Även barn utan andra problem kan ha svårt för mat som vuxna älskar. Oftast är enklare och rena smaker lättare att äta. Att separera olika livsmedel från varandra, att ha alla former av sås vid sidan av och testa nya rätter i lagom takt i familjära miljöer. För dessa barn och deras vuxna är restaurangernas barnmenyer en förutsättning för att familjen ska vilja äta ute. Pommes, nuggets, spagetti, korv, fiskpinnar, pannkakor och andra säkra rätter kanske inte låter så roliga för matintresserade vuxna, men fyller funktionen att barnen blir mätta och nöjda.
Flera skolor kämpar med balansen att hitta en varierad kost som funkar till alla, och hantera det ökade behovet av specialmat. Barn måste få möjlighet att orka med dagen, och det underlättas inte av grytor, röror och olika former av pytt som barnen inte kan separera på tallriken.
Därför är det tråkigt när barns kostpreferenser blir en fråga om barnuppfostran, eller när barnvänlig snabbmat nedvärderas som sämre kost. Att skamma föräldrar som frågar efter pommes och ketchup när menyn mest består av grytor, potatismos, äggakaka eller andra klassiska rätter är i bästa fall okunskap. Pommes finns nästan över allt, och funkar för många barn att äta även när kycklingen, köttbullarna eller korven inte är som man tänkt sig.
Förr hänvisades fler barn till att bara äta upp sin mat och hålla sig till det som bjöds, sitta kvar i skolmatsalen tills tallriken var tom eller helt enkelt gå hungrig. Men det var också en tid då barnaga var lagligt och man inte visste bättre. Nu vet man att man aldrig ska tvinga barn i mat de inte vill äta. Det riskerar större trauman och svårigheter i framtiden. Lita på att alla pommesföräldrar gör sitt bästa för att ge barnen varierad mat så de växer som de ska, även när det inte syns runt picknickbordet eller på restaurangen.
