Ola Tedin: Putins propagandister har inget på OS att göra

IOC har också ryska delegater med kopplingar till landets armé och som öppet tagit ställning för anfallskriget mot grannlandet. Trots påstötningar från organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har ingenting hänt. Idrottarna får delta och de två delegaterna fortsätter att arbeta i OS högsta organ.

Möjligheten att delta som neutrala idrottare utan att representera ett land har skapats för att individer inte ska drabbas för att deras hemlands agerande som lett till sanktioner. Men genom att stödja Rysslands invasion eller tillhöra dess militär eller säkerhetstjänst kan de berörda deltagarna knappast ses som neutrala.

Enligt organisationen Global Rights Complaints, GRC, har 17 av 31 OS-deltagare från Ryssland antingen kopplingar till landets armé eller säkerhetstjänster, eller så har de öppet tagit ställning för landets aggression mot Ukraina. Trots dokumenterade uttalanden i sociala medier eller fysisk närvaro på stödarrangemang för Ryssland har idrottarna ändå tillåtits att delta i Parisspelen.

Till den brittiska tidningen The Telegraphs podcast ”Ukraine, the latest”uppger GRCs Wayne Jordash att hans organisation har sänt 200 sidor med skriftlig dokumentation på flertalet överträdelser av neutralitetsregeln till IOC – ändå har ingenting hänt. Även Frankrikes regering har fåt samma information utan att någon har reagerat.

Jordash konstaterar i podden att den olympiska kommittén genom sin passivitet ”bidrar till brott mot mänskliga rättigheter i Ukraina genom att tillåta de här idrottarna att delta”.

Utöver deltagare som inte hållit sig till neutralitetsregeln tolererar dessutom IOC två ledamöter från Ryssland med kopplingar till regimen och som öppet på olika sätt stött den illegala invasionen.

Den före detta stavhopparen Jelena Isinbajeva är major i ryska armén men fortsätter obehindrat att arbeta för den olympiska rörelsens högsta organ. Den före detta tennisspelaren Shamil Tarpishev driver företag på den ockuperade Krymhalvön och har arrangerat stödturneringar bland annat för dem som byggde den olagliga landförbindelsen med Ryssland.

Till tidningen Politico säger OS president Thomas Bach att han inte ser något problematiskt med att de två ryssarna ingår i OS högsta ledningsorgan.

Bachs uttalande kan egentligen inte förvåna. OS är en organisation med stor brist på transparens och har en lång tradition av maktfullkomlighet och som aggressivt bevakar sitt varumärke.

Orter som lyckats vinna värdskapet för spelen har ofta hamnat i ekonomiskt trångmål när notan för anläggningar och annan infrastruktur ska betalas. Samtidigt har det en gång så amatörpräglade OS blivit en mångmiljardindustri.

Liksom fotbollens FIFA har organisationen också en svaghet för att av och till förlägga spelen till fullfjädrade diktaturer. Hitlertyskland 1936 är det självklara exemplet, men också under 2000-talet har vi haft OS i Kinesiska Peking och i Ryska Sochi. Utan att de höga olympiska idealen om människovärde och demokrati verkar lämnat några nämnvärda spår efter sig i värdlandet när OS-cirkusen väl dragit vidare.

Genom att tolerera Putins propagandister att arbeta och delta i Paris-OS solkar IOC tyvärr ytterligare sitt rykte.