Fredrik Haage: (S)kräckbilden från Göteborg
Göteborgs rödgröna majoritet har tagit sig för att kommunen ska bojkotta inköp av israeliska varor med anledning av landets krig mot Hamas. Ett uppseendeväckande drag. Men den senaste händelsen är mer än så, den är av ett slag som verkligen är ägnad att sända kalla kårar längs ryggraden.
Förra söndagen valde tusentals muslimer i Göteborg att hålla sin eidbön utomhus i Slottsskogen. Enligt ledningen för Göteborgs moské var det upp mot femtontusen. Uppgiften ska nog tas med en nypa salt, men flera tusen var nog där. Så var även kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Jonas Attenius. Han höll till och med tal till de församlade och förklarade hur nöjd han var, och inte minst hur nöjda de borde vara, med stadens bojkott av Israel.
En kuslig scen. Inte främst att hela mötet hölls könsseparerat och att kvinnor inte syntes till. Det är illa nog. Det är inte heller det att kommunen bedriver en egen utrikespolitik. Det är också illa nog.
Men här legitimerar Socialdemokraterna ett växande parallellsamhälle. Val av tid och plats spelar roll. Jonas Attenius talade inte till samlingen av muslimer i deras egenskap av svenska medborgare. Han betraktade dem inte som bärare av en annan identitet än den som närs av ett religiöst och geostrategiskt sammanhang som i sitt djup inte har med Sverige att göra. Det fundamentala ”vi” som tänks vara kittet i samhällsstrukturen och förutsättningen för integration definierades ut av Attenius.
”Det är förstås ingen lidelse för Gaza eller Hamas som driver Socialdemokraternas antiisraeliska engagemang, det är möjligheten till röstfiske i en växande väljargrupp.”
Man inte bara legitimerar parallellsamhället utan även uppmuntrar det. Det är förstås ingen lidelse för Gaza eller Hamas som driver Socialdemokraternas antiisraeliska engagemang, det är möjligheten till röstfiske i en växande väljargrupp. Ett fruktansvärt cyniskt spel eftersom man vidgar en redan gläntande dörr inte bara för svensk tribalism utan även för antisemitism.
Rent makalöst är hur Göteborg har valt att bildsätta sin skriftliga sommarinformation med en vattenmelon. Alla som är något så när insatta i konflikten mellan Israel och Hamas – och det är uppenbart de styrande i Göteborg – vet att vattenmelonen representerar Hamas våldsambitioner och löfte om döda judar. En sådan har kommunen valt att symbolisera Göteborgssommaren.
Klart att det kan vara en ren slump. Liksom alla de här inslagen kan röra sig om skilda brottstycken av olika ”hoppsan”. Men i Göteborgs fall bildar många slumpfaktorer en skräckbild. Bilden av Jonas Attenius tal i Slottsskogen sprids nu internationellt, som en politisk varning. Ska vi behöva se en mjuk tillvänjning av hur socialdemokrater exploaterar sitt eget integrationsmisslyckande och kastar svenska judar åt vargarna i farten?
