Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Midsommar bjuder upp alla till dans
Dagarna är långa och nätterna ljusa så här års. Änglamarken är beströdd av blomster och semestern hägrar. Ledig tid att ägna med nära och kära. Det perfekta livet.
För många är dock sommaren en smärtsam period. Ensamheten kan bli mer påtaglig när man inte träffar sina arbetskolleger, grannarna reser bort och ”alla” ens kompisar lägger upp fantastiska bilder på sociala medier. Måhända är det extra svårt i år, efter en lång pandemi och de rusande priserna gör att det blir dyrare att sätta guldkant på tillvaron. Den som inte har en egen familj eller så många sanna vänner kan känna sig blue – nedstämd – under den klarblå sommarhimlen.
Särskilt vid högtider som midsommarafton påminns många om betydelsen av gemenskaper – eller om att inte vara delaktig. Har man blivit inbjuden till några festligheter? Och om man inte är infödd kanske man undrar hur det svenskaste av alla firanden – med de besynnerliga små grodorna runt midsommarstången – egentligen går till.
Hur fungerar svenskarna?
Många inflyttande – och då tänker jag inte bara på invandrare utan även på personer som kommer utsocknes ifrån som vuxna – blir inte självklart inviterade till andras hem och helgmiddagar. ”Vi firar alltid med samma gäng sedan många år tillbaka.” Eller: ”Midsommar är för den närmsta familjen.”
Det är inte helt lätt att komma in i Sverige.
”Midsommarafton är en ovanligt öppen tillställning.”
En amerikansk kvinna som bosatt sig här berättade en gång för mig att hon var fascinerad över att svenskar fäster så stor vikt vid att behålla och umgås mycket med barndomsvänner. I USA, hävdade hon, är det mer eftertraktansvärt att knyta vänskapsband med nya personer som bättre speglar vem man utvecklats till – och som kan få en att växa ytterligare.
Vanan att ofta ställa till med stora fester när man bjuder hem många nya kontakter eller ytliga bekanta är inte utbredd i vårt land. Och när så sker är det inte sällan knytkalas eller så att gästerna ombeds att betala för sig via Swish.
Men. Midsommarafton är en ovanligt öppen tillställning. Midsommarstänger pyntas och reses på idrottsplatser, bygdegårdar, i parker och på andra allmänningar. Föreningar och kommuner bjuder in alla som kan och vill komma med sin picknickkorg eller för att delta i ringdansen. Okända tar varandra i handen till tonerna av de traditionella visorna.
I själva verket är det så att de allra flesta svenskar går till de offentliga festplatserna – vi sätter inte upp en egen midsommarstång i varje inhägnad trädgård.
Midsommarafton bjuder upp till dans mellan alla som tar chansen. Så idag gäller det att ta emot den utsträckta handen och ta reda på var det närmaste midsommarevenemanget äger rum. Och rent av föreslå någon som inte tillhör den närmaste kretsen att den följer med.
Alla är välkomna. Underbart så.
Sofia Nerbrand är politisk redaktör
