Petter Birgersson: Statliga miljarder räddar inte vården
På måndagen kom beskedet från regeringen och Sverigedemokraterna – den kommande vårändringsbudgeten kommer att innehålla 6 extra miljarder kronor i generellt statsbidrag till regionerna. Regionerna får alltså göra vad de vill med pengarna, men regeringen skickar med det tydliga budskapet att pengarna ska användas för att undvika uppsägningar av vårdpersonal.
För Region Skåne betyder det runt 800 miljoner kronor, något som lättar på trycket på en region som redan har åberopat synnerliga skäl för att lägga en budget med miljardunderskott. Region Skåne inte sagt upp vårdpersonal. Andra regioner har dock kommit med sådana besked vilket har lagt extra press på statsminister Ulf Kristersson som i TV4 (10/2) yttrade: ”Det är regeringen och samarbetspartierna som kommer lägga fram den budget som också kommer se till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården.”
Det är inte ett löfte en statsminister kan ge, eftersom staten inte styr sjukvården, det gör regionerna. Det betonade också Kristersson i samband med sitt uttalande, men han borde förstå att hans ord skulle tolkas som ett regeringslöfte.
Men räcker 6 miljarder kronor? Frågar man organisationen Sveriges kommuner och regioner, SKR, så är svaret nej. SKR larmade redan i höstas om ett underskott i regionerna på 20 miljarder kronor 2024 för landets samtliga regioner. Och förhandlingschefen Jeanette Hedberg skriver på SKR:s blogg att enbart löneökningarna för 2024 på 3,3 procent betyder 21 miljarder kronor i ökade utgifter för kommuner och regioner. Hedberg påpekar också att en arbetstidsförkortning på två timmar per vecka skulle kosta kommuner och regioner runt 24 miljarder kronor. Det senare är något Socialdemokraterna har tänkt göra till valfråga 2026 (SVT 21/2).
”Regionerna måste banta byråkratin.”
Det blir många miljarder åt olika håll. Vilket i sig illustrerar hur svårt det är att bedöma hur väl sjukvården fungerar och hur mycket svenskarna får för sina skattepengar.
Både Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) påtalade under presskonferensen att regionerna måste banta byråkratin och få fler att vilja arbeta inom vården och färre att sluta när de väl har börjat. Hur framgick inte. Johan Pehrson (L) höll ett långt folkpartistiskt inlägg med ord som åtgärdspaket, inrättandet av en effektivitetsdelegation och att stödja regionerna i strukturåtgärder som kan effektivisera verksamheten. Jimmie Åkesson (SD) sade mest att läget var besvärligt.
Alla kan konstatera att skatteintäktskakan har växt stadigt de senaste decennierna, men att det inte har resulterat i en offentlig sektor som levererar mer och bättre. Alla vet också – eller borde veta – att inflation och ekonomisk osäkerhet är något som drabbar privat företagsamhet och hushåll hårt. Arbetslösheten stiger och sysselsättningen sjunker i Sverige just nu och det är något Johan Pehrson i sin roll som arbetsmarknadsminister brottas med. Höjda skattenivåer kommer att göra hushållen fattigare och försämra för svensk företagsamhet.
Det är inte så att välfärd börjar med sjukvård eller höjda budgetanslag – potatisen måste sättas och sedan plockas innan den kan säljas och pengarna användas till medicin.
Det är dock ett besvärligt budskap att komma med här och nu när regionerna blöder och oppositionen hela tiden kan upprepa – titta ni skadar välfärden och sjukvården, elaka borgare.
Lättare då att utlova några miljarder till och hoppas att det löser sig.
