Sylvia Asklöf Fortell: Sverige rustar äntligen upp

Bland mycket annat innebär det större leveranser av Robot 70, livstidsförlängda minröjningsfartyg, Jas 39 E, uppgradering av tidigare generationer Jas, nyanskaffning av ytstridsfartyg och därtill väl behövd personlig utrustning som kroppsskydd, stridsuniformer och sjukvårdsutrustning. Materiel som skänkts till Ukraina måste också ersättas.

När jag följer presentationen från Rosenbad slår det mig hur mycket som har hänt på tio år. 2014 låg försvarsbudgeten på runt 40 miljarder kronor, en skandalöst låg siffra. Sedan ockupaerade Ryssland Krim. Först då vaknade regeringen till liv. Mycket gjorde Alliansregeringen rätt, men på det försvars- och säkerhetspolitiska området fanns en enorm, blind fläck.

Många av oss som då följde debatten kunde inte begripa hur Moderaterna, med sin långa försvarsvänliga tradition, kunde kasta all förståelse för Försvarsmakten över ända. Att Alliansregeringen inte vaknade, ens efter Putins tal i München 2007 eller kriget i Georgien 2008, är för mig fortfarande helt obegripligt.

Med de högre anslagen blir Sverige ett av de länder i Nato med störst försvarsbudget i förhållande till BNP. För yngre generationer kanske detta kan tyckas märkligt, men Sverige är traditionellt sett ett försvarsstarkt land. På det här viset sluts cirkeln, om än under ett nytt paraply.

Däremot är det ljusår kvar till de antal ungdomar som en gång gjorde lumpen. Under 2025 ska bara 8 000 värnpliktiga göra sin grundutbildning.

Sverige skulle behöva en mental upprustning för att få fler att inse allvaret i vad som händer runt omkring oss. På 1980-talet ingick en miljon man i totalförsvaret, det vill säga Försvarsmakten tillsammans med alla frivilligorganisationer. Nu borstas gamla kunskaper av. Det är tur att vi har en generation kvar i livet som vet hur den slipstenen ska dras.