Christer Nylander: Systemet är en stöttepelare i samhället
Det tog sin tid, men Systembolaget har numera en butik i Östra Göinge. Så länge kommunens orter inte kunde komma överens om vilken av dem som skulle få en butik, blev det ingen alls. En alternativ lösning hade förstås kunnat vara att båda orterna fick.
Systembolaget är dock inte den statliga aktör som är snålast. Alkoholmonopolet har fler anställda än Polisen i sex av tio svenska kommuner. Det är en jämförelse att fundera på.
Att staten minskar antalet serviceställen är en återkommande kritik. Boende i förorter och glesbygder anser sig missgynnade när Arbetsförmedlingen, Skatteverket, Polisen och Försäkringskassan minskar närvaron runt om i landet.
Fackförbundet ST visade för några år sedan att antalet statliga serviceställen minskade från 1 559 till 982 mellan åren 1997 och 2017. Och i hälften av alla Sveriges län har statens service nära nog halverats. Det är dock inte så att statens anställda har minskat, de finns bara fördelade på färre ställen.
”I hälften av alla Sveriges län har statens service nära nog halverats.”
En del hävdar att detta är en orsak till den misstro mot samhället som har vuxit fram och som ibland kanaliseras via populistiska partier och jakt efter syndabockar. Kanske ligger det en del i detta, jag vet inte.
Själv kan jag tycka att det är skönt att staten inte ser allt jag gör, men det är klart ett problem om den statliga servicen inte finns att tillgå när den behövs.
En effekt av att staten minskar närvaron är att civilsamhället blir viktigare. Det är den pensionerade läraren som hjälper folk med deklarationen, blanketter och bank-ID. Det är fotbollstränaren som ser till att byns enda möteslokal inte förfaller. Det är bensinmacksföreståndaren som håller kurs i hur man klarar sig när elen går. Det är sjuksköterskan som ordnar utbildning i första hjälpen och organiserar insamling till en defibrillator i byn. Det är teaterföreningens ordförande som lånar ut sin färgskrivare till de som ingen har.
Jag såg mycket av detta när jag utredde folkbildningspolitiken på regeringens uppdrag. För mycket av det som sker i civilsamhället har på ett eller annat sätt koppling till studieförbunden. Deras verksamhetsutvecklare blir nyckelpersoner i de lokala nätverken och processerna. De fixar lokal, ordnar kallelser, lär ut mötesteknik, arrangerar kurser. De finns i alla kommuner och upprätthåller en sorts infrastruktur som arrangerar gemensamma aktiviteter för att lära sig, bilda sig och utveckla sig. Det syns inte alltid, men är rätt viktigt för att samhället ska hålla ihop.
När staten och en del kommuner drar ner stödet till folkbildningen blir den där infrastrukturen för föreningslivet svagare. Det kommer att märkas. Inte minst på de orter som redan är drabbade av att staten har dragit ner sin närvaro. Man ska nog inte utesluta att kritiken ökar framöver från de som bor i dessa orter, de som redan drar ett stort lass och använder sin fritid för att hålla ihop samhället.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
