Malin Lernfelt: Vårt Sverige kan bättre än Magdalena Andersson
Det skulle ha kunnat vara vilken borgerlig partiledare som helst som stod på Gustav Adolfs torg i Göteborg på söndagseftermiddagen och sommartalade om skärpta straff, ordning och reda i klassrummen och vikten av att så många som möjligt arbetar och försörjer sig själva. Istället var det statsminister Magdalena Andersson (S).
Sällan har en socialdemokrat triangulerat åt höger lika tydligt som den nuvarande partiordföranden. Den politik som regeringspartiet huvudsakligen lyfter fram visar att S nu gör sitt yttersta för att framstå som att de tar frågor som kriminalitet, trygghet och skolstök på allvar. Det är visserligen glädjande att de har insett att partierna på andra sidan blockgränsen haft rätt hela tiden, men kombinerat med den socialdemokratiska paradgrenen ”gå i opposition mot sig själv” blir det lätt löjeväckande. Ja, rentav skamlöst.
När statsministern talar om att ”Sverige befinner sig under hot” och att ”kriminaliteten i Sverige genomgått en normförskjutning som är extrem” är det ett Sverige som de senaste åtta åren letts av en socialdemokratisk statsminister. Den ”nationella offensiv mot gängskjutningar” som Magdalena Andersson stolt presenterar borde ha sjösatts för flera år sedan. Inte fyra veckor före valet.
”Det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som sparkat undan de ekonomiska benen för vanliga människor.”
Inte heller tar Socialdemokraterna något som helst ansvar för den ohållbara situation de har försatt svenska folket i. Enligt statsministern är det Putins fel att det är ”dyrt att vara svensk nu”, att pengarna på svenska familjers matkonton inte räcker, att elpriserna skruvas upp och att det ”bränner hål i plånboken varje gång man tankar”.
Men Putin har inte beslutat om orimliga amorteringskrav. Putin har inte gjort upp med Miljöpartiet och tvingat fram en alltför tidig nedstängning av välfungerande kärnkraftverk och stoppat utvecklingen av nya. Putin ligger inte bakom att svenska bilister ska betala bränslepriser som till hälften består av olika skatter.
Självklart har kriget mot Ukraina förvärrat situationen, men i grunden är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet som sparkat undan de ekonomiska benen för vanliga människor. Vinterns elräkningar på tiotusentals kronor landade i brevlådorna långt innan Putins styrkor gick in i Ukraina. Om Liberalerna i enlighet med sin valfilm numera kallas för linjalerna, är ett passande namn för Socialdemokraterna i samma klassrumsanda suddgummina – partiet som försöker gnugga bort de senaste åtta årens politiska haveri.
”Vårt Sverige kan bättre”, säger statsministern med eftertryck i den nästan 30-gradiga augustihettan. Det är en av få saker hon har rätt i. Framför allt förtjänar vårt Sverige bättre än att ledas av en S-regering som vägrar ta ansvar för vad den ställt till med. Som inte agerar mot vare sig de kriminella gängen eller den sjunkande kvaliteten i skolan förrän det nästan är för sent. Som lägger viktiga LVU-utredningar i byrålådan och inte tar fram dem förrän en treåring mördas. Som hanterar pandemin illa. Som höjer skatter och som i decennier hävdar att Sverige inte behöver vara med i Nato och sedan vänder på en femöring när kniven ligger mot strupen.
Söndagen den 11 september röstar svenskarna förhoppningsvis därför fram en ny regering. En regering som på allvar vill ta sig an de allvarliga hoten mot vårt samhälle.
