Annons

Katarina Erlingson: Vätgas lämnar regeringen på efterkälken

Kanske blir uppdraget till Energimyndigheten att samordna vätgasarbetet än en gång ett exempel på när regeringen blir omsprungen av verkligheten och näringslivet.
Katarina ErlingsonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 16 juli 2024
Katarina Erlingson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Vätgastankstation i Mariestad.
Vätgastankstation i Mariestad.Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT

Våren 2023 fick Energimyndigheten i uppdrag av regeringen att samordna arbetet med vätgas. Det var fortsättningen på ett arbete som den tidigare rödgröna regeringen hade startat, men detta uppdrag borde Energimyndigheten ha fått för länge sen. Som vanligt är svenska regeringar, oavsett färg, på efterkälken när det gäller att hitta hållbar ersättning till fossilfria bränslen.

Regeringarna har inte bara varit på efterkälken, man har också snöat in på bara ett drivmedel i taget. Det var mycket prat om biogas för 15-20 år sen, men branschen fick aldrig långsiktiga spelregler utan det var ett hattande med olika stöd och bidrag. Biogasen borde fortfarande vara intressant för att ersätta bensin och diesel, men det är sällan någon politiker nämner drivmedlet nuförtiden.

Annons

Dagens mantra är i stället elektrifiering av fordonsflottan. Det vore en välgärning för både näringslivet och klimatet om regeringen kunde vara konkurrensneutral i förhållande till drivmedel. När tidigare regeringar åtminstone försökt gå i en hållbar och fossilfri riktning har Tidöregeringen i stället gått åt motsatt håll. Den har underlättat för de gamla fossilbränslena bensin och diesel, framför allt genom att sänka reduktionsplikten, vilket den också fått berättigad kritik för.

Andra länder har arbetat med mer långsiktiga spelregler för miljövänliga bränsleslag. I Tyskland fanns det redan för mer än tjugo år sen vätgasdrivna stadsbussar. Även i Sverige har intresse för vätgas funnits länge, men rikspolitikerna har, med ett fåtal undantag, viftat bort vätgasen och lagt alla ägg i samma korg. Först i korgen biogas, men det senaste årtiondet satsat allt på elbilar.

Näringslivet sitter inte still och väntar på saktfärdiga regeringar. För snart tjugo år sen bildades nätverksorganisationen Vätgas Sverige som samlar över 180 svenska företag och organisationer för att sprida kunskap och utbyta erfarenheter. En av medlemmarna är företaget H2 Green Steel i Boden som är en av flera gigantiska och omtalade satsningar i norra Sverige. Företaget har antagligen bidragit till att regeringen nu förstår att vätgas kan vara en viktig del för ett fossilfritt samhälle.

”Det saknas infrastruktur för att kunna tanka vätgas.”

Volvo Lastvagnar presenterade nyligen ett samarbete med ett kanadensiskt bolag där vätgas ska ersätta diesel i förbränningsmotorer. Det kan möjliggöra betydligt renare lastbilstrafik, men kommer ta tid att utveckla. Alla som kör på E4 eller E6 genom Skåne ser med egna ögon hur många långtradare som tar sig fram på mestadels fossila bränslen, även om många har gått över till den mer miljövänliga biodieseln HVO.

Det saknas emellertid infrastruktur för att kunna tanka vätgas. Det har varit en fråga länge, även för biogas och eldrift, och staten verkar ännu en gång kasta in jästen efter degen. Långtradare kräver en sorts tankinfrastruktur medan personbilar kan använda en annan. Ett tyskt-svenskt bolag, Water stuff&sun, har utvecklat en sorts tankbollar, stora som en pingisboll, som innehåller vätgas tillräckligt för att fylla en personbil.

Att Energimyndigheten nu ska samordna allt det som händer kring vätgasen är förstås bra, men det är snudd på pinsamt att svenska regeringar aldrig kan lära sig att vara framåtsyftande. Eller så ska vi alla vara glada över att näringslivet knuffar politikerna framför sig.

Annons
Annons
Annons
Annons