Palmqwist om att resa sig och gå
Sent 1990-tal. Jayhawks, Whiskeytown och Son Volt på repeat. Vi pratade om No Depression (inte americana, än), och arvet efter Gram Parsons. Fanns ett fantastiskt litet skivbolag i Lund på den tiden – Ramblin' Records som var hemma för: Deeptone, Alimony, Great 78 ... EP's Trailer Park.
EP. Eric Palmqwist. Lite mer än 20 år senare skriver han, soloartisten, ut hela namnet och presenterar det som är finalen på en trilogi. Efter ”En halv gris kan inte gå” och ”Hej då” tar Palmqwist steget in i ”Värmen”.
Sångerna är skrivna på piano, det finns en ren klangbild men också något annat. En atmosfär i rummet, och ett försiktigt popbeat. Något mer modernt, lite syntetiskt. En nyfikenhet. Kommer kanske från producenten, Popsicle-Andreas Mattsson?
Palmqwist berättar om de som tar emot smällar, de som försöker resa sig och gå. Och han vet, efter eget missbruk och en tuff separation, hur svårt det kan vara att hitta ut ur mörkret. Ut i ljuset, in i värmen. Svårt, men aldrig hopplöst.
”Han vet, efter eget missbruk och en tuff separation, hur svårt det kan vara – att hitta ut ur mörkret, ut i ljuset. In i värmen. Svårt, men aldrig hopplöst.”Anders Mårtensson
Det är bra, på riktigt, och vi följer spåren: Andersson Wij, Ljungström ... Här finns både traditioner och det viktiga som bryter av: Egensinnet. Den tydliga avsändaren.
På inledande ”1994” sjunger Eric Palmqwist: ”Alltid full med mina vänner, bland verser och refränger, kunde se ett dåligt mönster ...” Det var då, den där sommaren med fotbollsyra. När de trodde de var det nya.
Idag vet han mer, både om då och nu. Framförallt mer om sig själv. ”Värmen” är sånger från en som tagit den krokiga vägen fram, för att hitta hem.
Eric Palmqwist
Titel: ”Värmen”
Skivbolag: Ella Ruth Institutet